Det kurdiska självstyret har beslutat att utländska IS-kvinnor som inte kan åtalas ska utvisas i höst, rapporterar Ekot. Ett tjugotal kvinnor och deras barn kan vara på väg tillbaka till Sverige inom kort.
Regeringens val att inte hämta hem IS-kvinnorna, utan i stället invänta rättsprocesser på plats, har fått kritik. Fånglägren är ingen lämplig plats för barn, men IS-mödrarna vägrade att låta UD flyga hem barnen utan dem. Röster som Rädda Barnen har därför krävt att myndigheterna skulle gå IS-kvinnorna till mötes och hämta hela familjerna.
Men den svala, svenska linjen var rätt. Det bästa vore om åtminstone några av de svenska terroristerna kunde ställas inför rätta i Syrien. Dels är det lättare att utreda brotten på plats, och dels är det viktigt för fredsprocessen att rättvisa skipas där vittnen och brottsoffer kan delta.
Men man ska inte heller underskatta signalvärdet av regeringens vägran att hämta dem i förtid. Ett svenskt pass innebär inte att man kan resa till terrororganisationer som förkastar allt vad västerländska demokratier står för, och sedan ringa UD efter skjuts hem när ”äventyret” inte är så kul längre.
När IS-familjerna landar i Sverige måste de mötas av Säpo, socialtjänst och polis redan på flygplatsen. Har barnen hjärntvättats i terrorgruppens skolor? Har de fått lära sig hantera vapen – som den svenska femåringen på en film från Syrien som SVT fick tag i 2018?
Barnen har levt i ett salafistiskt helvete. De måste få en trygg miljö och hjälp att avradikaliseras, från första stunden på svensk mark.
Lärdomarna av avradikaliseringsprogram i Storbritannien och Nederländerna visar att kvinnorna som reste till kalifatet är ideologer, övertygade om att det var deras religiösa plikt att fostra sina barn till framtidens martyrer. Fanatikerna utvecklar dessutom ett mycket starkt systerskap – som gör det svårt att lämna gemenskapen. Det måste tas med i beräkningen när kvinnorna återvänder.
Svenska myndigheter måste pröva om det går att fälla kvinnorna för terrorist- eller krigsbrott. De kanske inte har deltagit i strider, men de kan ha bott i hus som befolkningen fördrivits ifrån, hållit sig med slavar eller spridit propaganda i sociala medier. Ändå är det osannolikt att alla IS-kvinnor kommer att kunna dömas för vad de gjort.
Sverige kunde ha varit bättre rustat – om man hade kriminaliserat inte bara samröre med, utan också deltagande i terrororganisationer.
Sverige har exporterat jihadister i decennier: Fäderna reste till Afghanistan och Irak, söner – och döttrar – till Syrien. Enligt Säpo har antalet jihadister i Sverige tiodubblats sedan 2010, från 200 till 2000 personer.
Om trenden ska brytas krävs det att terrorlagstiftningen skärps. Möjligheten att dra tillbaka medborgarskapet för personer som anslutit till terrorgrupper, och har dubbla medborgarskap, borde också utredas.
Regeringen måste göra tydligt att Sverige inte längre är en fristad för terrorister.