Niklas Elert
För de flesta låter det som dåliga nyheter. Kristdemokraten Anders Wijkman nämner i en artikel från 2011 att 75 procent av svenskarna ser befolkningstillväxten som ett hot mot mänskligheten.
Wijkman hör till dem som vill att vi bromsar ökningen. Det är antagligen omöjligt.
Enligt professor Hans Rosling är "de flesta av de tillkommande miljarderna oundvikliga" eftersom ökningen främst beror på att folk lever längre.
Och om utvecklingen är oundviklig är det lika bra att se det positiva i den. Också i ett fattigt land som Bangladesh svarar 85 procent av befolkningen att de är lyckliga. Fler människor betyder fler som kan trivas med sina liv. Att få leva är någonting bra.
Att vara misantrop är så 1900-tal. 11 miljarder människor år 2100 är den giv vi har fått - nu gäller det att spela den så bra som möjligt.
Visst, fler människor lär innebära ett större tryck på vår planets redan knappa resurser. Men tillväxtens gränser har, med ekonomen Paul Romers ord, inte med knappheten hos fysiska resurser att göra. Eftersom innovationer och ny teknologi möjliggör en effektivare användning av energi och resurser är det människans fantasi som sätter gränserna.
En ökning med fyra miljarder människor på 90 år låter mycket. Men de senaste 50 åren har världens befolkning faktiskt ökat med just detta, från tre till sju miljarder, och den globala livsmedelsproduktionen mer än tredubblats.
Mängden använd åkermark har dock bara ökat med sju procent. Samtidigt som människorna blivit fler, mättare och rikare, har trycket på jordens resurser ökat - men inte alls i samma takt.
Och då de idéer som möjliggjort effektiviseringen skapats av människor innebär befolkningsökningen på sätt och vis en möjlighet. Det har aldrig funnits fler unga, kreativa människor än i dag. I länder som Kina, Indien och Brasilien får de allt bättre tillgång till utbildning. De tekniska landvinningar dessa nya generationer kommer att generera är vår bästa möjlighet att tackla både fattigdom och klimatproblem.
I Asien föregick dessutom ekonomisk och social utveckling minskade födelsetal, då kvinnor fick tillgång till jobb, utbildning och preventivmedel. I dagens Bangladesh föds bara drygt två barn per kvinna, synnerligen viktigt för kvinnornas självständighet och frihet.
Större ekonomisk och politisk frihet och spridning av moderna teknologier lär minska fertiliteten även i Afrika, men är antagligen inte tillräckligt för att stoppa kontinentens massiva befolkningsökning, som i stor utsträckning beror på att folk lever längre. Men det skulle göra tillvaron bättre för människorna där, och möjliggöra en bättre resurshushållning.
Afrika växer redan så det knakar, men rika länder kunde underlätta mycket för världens fattiga genom att öppna sig mer. Ekonomen Michael Clemens kallar avskaffandet av världens migrationshinder för "Trillion Dollar Bills on the Sidewalk" - enorma ekonomiska och sociala vinster som bara väntar på att plockas upp.
Ökad rörlighet skulle rusta världen för att möta framtidens utmaningar. Men det bygger på att vi slutar vara misantroper.