Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nej till vinst i skolan är inte socialism

Annie Lööf kritiserade Stefan Löfvens uttalande om friskolekoncernen. Foto: Olle Sporrong
Det finns stora nationella intressen kopplade till skolans värld. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Varför ska företagen som tillverkar pennor få gå i vinst men inte själva skolan?

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det slog närmast blixtar i studion under söndagens partiledardebatt när ämnet friskolor kom på tal. Stefan Löfven kritiserade i skarpa ordalag att friskolekoncernen Academedia ska noteras på börsen i juni, och menade att barn inte ska säljas som varor. Detta fick i sin tur Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD) att gå i taket. Det var inte bara ett förfärligt uttalande, lät de förstå, utan Löfvens inställning likställdes med socialism. 

På Twitter fick alliansen understöd av diverse borgerliga opinionsbildare. Den som motsätter sig vinst i skolan förutsätts vara mot vinster i företag i allmänhet. Och så återkom det eviga argumentet: varför ska företagen som tillverkar pennor och skrivböcker få gå med vinst, men inte själva skolan?

Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi, besvarade den frågan med en talande motfråga på Twitter: varför inte privatisera även försvar, skatteverk, domstolar och polis i så fall? För varför ska den som tillverkar kängor till försvaret få gå med vinst, men inte armén?

Svaret är att vi definierar vissa saker som kärnuppgifter för det offentliga. Våldsmonopolet hör givetvis dit liksom myndighetsutövningen. Det finns goda skäl att räkna även skolan dit. Skolan ägnar sig åt myndighetsutövning genom betygssättningen och det råder skolplikt. 

Det finns stora nationella intressen kopplade till skolans värld. Rätten till en likvärdig skola är en sådan liksom behovet av att kunna dimensionera och styra utbildningen för den uppväxande generationen.

Inget annat land på jorden betraktar skolan som en marknad bland andra. Det går inte heller att jämföra med välfärdstjänster som att operera ett knä eller genomgå mammografi. En skolgång kan inte gå i repris. Det är en investering för livet som är en central uppgift för varje stat.

 

Efter JB-koncernens konkurs för tre år sedan skedde en tillnyktring inom alliansen i synen på den svenska friskolemarknaden. Såväl Jan Björklund (L) som Anders Borg (M) rannsakade sig själva i offentligheten och slog fast att de hade varit naiva. 

 

Nu verkar den självkritiken vara som bortblåst. Man undrar onekligen om alliansens partiledare har hört talas om den senaste rapporten av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Ifau. Den visar på såväl kvalitetsproblem i undervisningen för svagpresterande elever som ett utbrett bruk av glädjebetyg hos gymnasiefriskolorna.Först rättas de nationella proven extra snällt. Därefter sätts högre betyg än vad provresultaten motiverat, låt vara att skillnaden inte är jättestor. Den givna förklaringen är att glädjebetyg blir ett lockbete på skolmarknaden vid sidan av gratis datorer och annat.


Den svenska skolan har långt fler problem än vinstjakten. Men att låtsas som att skoljättar på börsen är lika självklart och oförargligt som tvål på handfatet vittnar om att borgerligheten har blivit särintressenas fånge i denna fråga.

 

Läs också:

Buskapitalisterna måste ut ur skolan

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!