Nej till Huawei? Då köpte polisen kinesiska drönare

Kinas president Xi Jinping ”har både avsikt och förmåga att försvaga och begränsa Sveriges handlingskraft” vid behov, enligt Säpo.
Foto: CHINE NOUVELLE / SIPA/SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Foto: BERZANE NASSER/ABACA / STELLA PICTURES/BERZANE NASSER/ABACA

Säkerhetshotet mot Sverige är större än bara Huawei. Tyvärr är den svenska naiviteten är fortfarande svårt institutionaliserad. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Får man tro Huawei är Förvaltningsrättens beslut i förra veckan att porta den kinesiska telekomjätten från det svenska 5G-nätet ett dråpslag – mot Sverige. ”Innovation och konkurrens drivs av öppna marknader, och det har Sverige inte längre tyvärr... Det kommer garanterat att få negativa konsekvenser,” kommenterade Nordenchefen Kenneth Fredriksen domen i SVT.

I så fall är vi i gott sällskap. Britterna har kört bolaget på dörren, liksom Australien, Japan och USA. Tyskland, Danmark och Frankrike har i praktiken gjort likadant. Framtidens ekonomi hänger på 5G, men väst har vaknat och insett att det är bra om kineserna inte kontrollerar infrastrukturen på samma sätt som Putin förfogar över gasen öster om Donau.

En annan återkommande invändning – mest från cheferna på Ericsson – är att Huawei-nejet kommer att försvåra för svenska företag i Kina. 

Även det argumentet bör tas med en stor nypa salt. Den kinesiska telekommarknaden är enormt lukrativ i kraft av sin storlek, men också stenhårt kontrollerad. Utländska aktörer verkar på kommunistpartiets nåder och ”i praktiken är Ericsson redan utestängt” från allt utom en liten del, betonar Kina-kännaren Jerker Hellström på analysföretaget Swedish Center for China Studies i Ny Teknik.

Polisen använder övervakningsutrustning från tillverkaren DJI, som likt Huawei i praktiken är en utlöpare till kinesiska staten.

Fritt översatt: i Sverige framställs Post- och Telestyrelsens, numera domstolsprövade, beslut att porta Huawei på Försvarsmaktens och Säkerhetspolisens inrådan som ett principvidrigt angrepp på frihandeln. I Kina är samma kompromisslösa hållning en självklarhet – men då minus den rättsliga processen och möjligheten att överklaga.

Lägg till det att Sverige av lätt insedda skäl inte utgör något strategiskt hot mot Kina, men att kineserna, enligt Säpo, ”har både avsikt och förmåga att försvaga och begränsa Sveriges handlingskraft” vid behov – och beslutet att stänga ute Huawei från 5G-nätet framstår som självskrivet.

Kruxet är att det inte räcker. 5G-frågan har rönt stor uppmärksamhet och hjälpt till att mobilisera en viktig opinion. Men Kina flyttar fram sina positioner på en rad områden hela tiden – och den svenska naiviteten är fortfarande svårt institutionaliserad. 

Polisen använder övervakningsutrustning från tillverkaren DJI, som likt Huawei i praktiken fungerar som utlöpare till kinesiska staten. Tiktok har fri lejd in i svenska hem. Spionfunktioner har upptäckts i ”smarta klockor” för barn. Och det är i princip fortfarande fritt fram för kinesiska intressenter att köpa upp hamnar och annan samhällsviktig infrastruktur så länge kommunerna säger ja. Samma sak med mediekoncerner. 

Att Förvaltningsrätten gick på Post- och Telestyrelsens linje om Huawei var väntat och rätt. ”Det är inte förenligt med lagstiftningen att chansa eller kompromissa med Sveriges säkerhet. Det är ett undantagslöst krav som PTS inte kan bortse från med hänvisning exempelvis till kostnaden för operatörerna”, som myndighetens jurist sammanfattade det i rättssalen. 

Fler i det offentliga Sverige måste börja resonera men framför allt agera likadant. 5G är bara början.