Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nej, SD och V är inte samma sak

Liberalernas Jan Björklund vill att Sverigedemokraterna ska bjudas in till alla blocköverskridande samtal. Det finns argument för den hållningen, men att jämställa SD med V håller inte.
Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Foto: / LISA MATTISSON EXP

Även om behandlingen av Sverigedemokraterna stegvis normaliseras betyder inte det att SD är ett parti som andra.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Frågan om hur SD ska hanteras är ständigt aktuell. I samband med att partiet kom in i riksdagen år 2010 var det många som ville porta nykomlingen från utskotten. De borde inte få delta i riksdagens arbete på samma villkor som andra, löd resonemanget. Så blev det inte dessbättre, men vilket det exakta gradantalet ska vara i frysboxen är föremål för återkommande debatter.

I helgen gick Liberalernas Jan Björklund ut och förklarade att han tycker att statsministern bör bjuda in även SD till politiska samtal över blockgränsen. Att inte göra det skapar bara en onödig martyrställning för SD, menade han. På Twitter utvecklade han senare sitt resonemang genom att konstatera att L varken kommer att samarbeta med SD eller V, men att båda bör behandlas korrekt.

Men att jämföra dagens V med SD leder tanken helt fel. Det är att förminska den grava problembild som omgärdar Sverigedemokraterna. Däremot kan man dra vissa paralleller mellan dåtidens VPK och den demokratiska opålitlighet som alltjämt präglar SD.

Ett problem i debatten är att kritiken mot SD främst har gällt partiets flyktingpolitik, som numera får sägas ha anammats av merparten av övriga partier i stora stycken. De verkliga farorna har hela tiden varit andra.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Foto: / LISA MATTISSON EXP

Rötterna i vit makt-rörelsen är väl kända vid det här laget. SD lever också i symbios med mycket av näthatet och de sajter som kanaliserar detta. Därtill har partiet både lokala och ledande företrädare som återkommande torgför djupt obehagligt tankegods.

Det är ett parti som vill orsaka splittring och vars syn på nationen och svenskhet är exkluderande. Därtill finns det skäl att ifrågasätta hur sverigedemokrater förhåller sig till den liberala demokratins kärna, såsom vaktslåendet om en fri press och oberoende domstolar.

Över tid har Sverigedemokraterna givetvis förändrats, och lär säkert göra det också framgent, men ett parti som andra är det sannerligen inte.

Men det leder inte nödvändigtvis till slutsatsen att partiet ska särbehandlas i alla lägen. När rikspolischefen Dan Eliasson förklarade att han skulle avgå om Jimmie Åkesson blir statsminister bekräftade han i själva verket SD:s bild av politiserade myndigheter. Samma sak kan sägas om mycket av mediernas obalanserade bevakning av flyktingfrågan.

Det finns en fara om den liberala demokratin försvarar sig genom att tumma på sina egna principer.

Ingen kan heller påstå att strategin hittills har varit lyckad. Trots att det offentliga Sverige har mobiliserat under flera år för att pressa tillbaka SD har partiet befäst sin ställning som Sveriges tredje största.

Det finns flera skäl att fundera över vilket förhållningssätt som är mest lämpligt. Någonstans går givetvis en gräns för hur stort SD kan bli utan att resten av riksdagen ska låtsas om deras röster. Vi kan hamna i ett läge efter nästa val där det blir närmast omöjligt att regera landet.

Men låt oss för den skull inte glömma vilket slags parti SD är.


Läs också: Det är fel tid att slänga igen dörrar


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.