Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Näringslivet är för fjäskigt mot Kina

Ericssons vd Börje Ekholm och andra företagsledare borde vidga perspektiven.
Foto: ALESSANDRO DELLA VALLE / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Nej, att släppa in Huawei i Sverige kommer inte att göra Kina till en demokrati. Näringslivet borde slopa underdånigheten och sluta drömma. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Om Sverige ska förbli konkurrenskraftigt måste Sverige digitaliseras. Om Sverige ska digitaliseras måste Sverige bygga 5G-nät. 

5G är i praktiken ett snabbare och starkare internet som gör det möjligt att koppla upp allt från sjukhus till självkörande bilar samtidigt och utan fördröjning (vilket är nödvändigt för att undvika krockar). 

Tekniken finns redan i liten skala men för att den ska kunna skalas upp måste operatörer som Telia och Tre kunna utnyttja de verkligt snabba frekvenserna, som är begränsade och därför auktioneras ut som andelar av Post- och Telestyrelsen.

Kruxet är att PTS har förbjudit dem att bygga sina nät med antenner och basstationer från kinesiska Huawei på inrådan av Säpo, som menar att utrustningen kan användas av Kina för att spionera och på sikt hota Sveriges säkerhet. 

Huawei har överklagat beslutet till förvaltningsrätten och auktionen har skjutits upp eftersom operatörerna vill använda kinesernas teknik, i huvudsak för att den är billig. 

Företaget har även tagits i försvar av huvudkonkurrenten Ericssons vd Börje Ekholm, samt i någon mån av Dagens industris ledarsida som menar att det ”inte (är) Säpos roll att göra prioriteringar som påverkar svensk industri” samt att den stora förloraren är svensk konkurrenskraft.

Argumenten är i stora drag att staten bör förbjuda med förnuft (det vill säga inte alls eller delvis), att förbud riskerar att försvåra för svenska företag i Kina, samt att öppna marknader, fri konkurrens och kinesiska investeringar på sikt kommer göra Kina mer svenskt snarare än Sverige mer kinesiskt.  

Kommunistregimen har inte blivit mindre totalitär i takt med att handelsströmmarna vuxit, utan mer.

Inget av dem håller. 

■ Huaweis vara eller icke vara är inte en näringsfråga, utan en säkerhetsfråga. Företaget är i praktiken kommunistregimens förlängda arm, det står till och med i kinesisk lag. Britterna, som också kört bolaget på dörren, har utrett möjligheten att tillåta vissa komponenter men kommit fram till att det inte går.

■ Ja, Kina är en viktig marknad men i realiteten har svenska företag inte tillgång till offentliga upphandlingar där heller. Strikt talat kan de inte ens plocka hem vinsterna eftersom kineserna fortfarande har kapitalkontroller. Att driva företag där gör man redan på nåder och Huawei-beslutet kommer inte att ändra på det. För övrigt är bolagets utrustning billig eftersom den är subventionerad.

■ Den hårdare linjen mot Kina är helt logisk; kommunistregimen har inte blivit mindre totalitär i takt med att handelsströmmarna vuxit, utan mer. Visst, massorna tröttnar förhoppningsvis förr eller senare, men den som tror att slappa svenska säkerhetsbedömningar kommer bidra till det önskedrömmer.  

Näringslivsintressena måste slopa underdånigheten och vidga perspektiven. Lyssna på tyskarna. Den notoriskt försiktiga Angela Merkel uppmanade nyligen landets biltillverkare att förlita sig mindre på den kinesiska marknaden delvis därför att beroendet börjar bli ett säkerhetsproblem. 

Sverige är i en ännu trängre sits eftersom vi är mindre. Underskatta inte betydelsen av det. Kina tänker i sekel, sa Henry Kissinger. Näringslivet tänker i kvartal.