Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När C måste välja: Miljön stryker på foten

Velar. När Centern måste välja mellan landsbygds- och jordbruksintressen å ena sidan, och miljöhänsyn å den andra, får miljön stryka på foten. I går invigde Annie Lööf partistämman.Foto: Jens L'Estrade

LIBERAL 130323

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Förr kunde studenter i statsvetenskap få höra att Centerpartiet omöjligen kan trilla ur riksdagen. Medlemsantalet i detta folkrörelseparti ansågs garantera minst fyra procent av rösterna. I dag ser det mörkare ut; bara sedan 2009 har var fjärde medlem försvunnit, enligt SvD.

"Vad är vår mage och ryggrad byggd av?" frågade sig partiledare Annie Lööf i början av det tal som inledde Centerns extrastämma i Upplands Väsby i går. Att den frågan ställdes, och att den inte fick något entydigt svar av Lööf, är en illustration till Centerpartiets problem. Vad är Centern för parti? Ett landsbygdsparti som för jordbrukares pragmatiska talan? Eller ett coolt storstadsparti med grön profil och nyliberal accent?

Man försöker vara både och. Man ser sig tvungen att vara både och. Väljarbasen, bestående av landsbygdsbor och jordbrukare, eroderas ständigt när väljarkåren urbaniseras. Så Centern försöker gå ner i spagat.

Det går inte så bra.

 

Miljöpolitiken är ett tydligt exempel på splittringen och otydligheten. Nu vill partiet förstärka sin profil som alliansens gröna parti. Man ska återuppta sin "pionjärroll" inom miljöpolitiken, lovade Annie Lööf i SvD i torsdags. I går skrev hon i DN att Centern vill göra Sverige fritt från fossila bränslen "inom en generation".

Hon levererade visserligen några konkreta förslag: ett bonus-malus-system, genom vilket gröna bilister ska få en bonus på avgasbovars bekostnad. Dessutom föreslås mer förnybara drivmedel, sänkt skatt på gröna förmånsbilar och slopad förmånsskatt när anställda på kollektivresor betalda av jobbet.

Det är bra förslag, men de är inte på något sätt revolutionerande. För Centern vågar inte fatta de svåra besluten. Man borde självklart föreslå en kilometerskatt på tunga fordon. Systemet finns bland annat i Tyskland, där lastbilsåkandet beräknas ha minskat med 15 procent. Tomåkandet har reducerats och efterfrågan på grön teknik ökat, nu när åkerierna ropar efter klimatsmarta fordon. Ett annat givet förslag från ett grönt parti vore en rejäl höjning av bensinskatten.

 

Förklaringen till Centerns lamhet är förstås att man inte vill utmana partiets kärnväljare, landsbygdsborna och jordbrukarna. Det är ett tydligt mönster. Närhelst partiet måste välja mellan landsbygds- och jordbruksintressen å ena sidan, och miljöhänsyn å den andra, får miljön stryka på foten. Det gäller inte bara trafikfrågor. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson tog bort kadmiumskatten på konstgödsel för böndernas skull, och låter gladeligen svenskar äta dioxinfisk som är olaglig i övriga EU - en stor present till den lilla fiskeindustrin.

Politik är att välja, och så länge Centerpartiet är ovilligt att välja miljön framför andra intressen, gör man knappast skäl för epitetet "grön".