Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När alla hoppar runt i vården blir det problem

Foto: TT NYHETSBYRÅN
Utredare Göran Stiernstedt och socialminister Lena Hallengren (S).Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

I dag får människor hoppa runt mellan vårdcentraler som illrar. Det finns fördelar med lite bättre ordning. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Primärvården är ett evigt sorgebarn inom svensk sjukvård. Reformerna avlöser varandra, liksom löftena om att allt ska bli bättre - tillgängligheten, likvärdigheten, kontinuiteten. 

Alliansregeringen vurmade för valfrihet och 2010 gjorde man det obligatoriskt för landstingen att införa fritt vårdval inom primärvården, med fri etableringsrätt för den som vill öppna vårdcentral. 

Valfrihet är inte unikt för Sverige - men den är unikt oreglerad, påpekar läkaren och utredaren Göran Stiernstedt, som i tisdags överlämnade sin utredning om primärvårdens framtid till socialminister Lena Hallengren (S). 

Exempelvis har svenskar rätt att hoppa från vårdcentral till vårdcentral som de vill. De behöver inte lista sig i förväg. Och lusten att hoppa kan bli stor om man är otålig efter en tid. Den svenska primärvården är dessutom underdimensionerad, vilket ökar drivkraften att hoppa - förutsatt att man bor i en tätort eller välbeställt område. Det är där man verkligen kan välja och vraka mellan utförare, offentliga och privata. 

Den fria etableringsrätten blev inget lyft för glesbygden.

Göran Stiernstedt och kontinuiteten

Men om människor hoppar runt blir kontinuiteten lidande. Och kontinuitet är viktig; den gör vården mer patientsäker och effektiv. Dessutom blir arbetsmiljön bättre på vårdcentralerna om man kan planera verksamheten runt ett någorlunda stabilt patientunderlag.

Göran Stiernstedt vill öka kontinuiteten genom att minska något på valfriheten. Patienter ska på förhand kunna lista sig hos en godkänd utförare, men bara kunna lista om sig två gånger om året. I gengäld ska det medföra fördelar att vara listad, som lägre patientavgift på ”den egna” vårdcentralen och generös information om utbud och fördelar. 

Läkarförbundet är kritiskt till förslaget att man listar sig på en vårdcentral, inte direkt hos en läkare. Enligt Distriktläkarföreningen skulle fast läkarkontakt skicka en signal som gör det mer attraktivt att bli allmänläkare.

Fast läkarkontakt i Jöken

Men nu råder de facto stor brist på allmänläkare; att lova fast läkarkontakt i ett sådant läge torde bädda för trassel och besvikelser. Och om patienter kan tas om hand av ett team på vårdcentralen, där andra yrkesgrupper än läkare ingår, borde vårdresurserna kunna utnyttjas mer effektivt. 

Samtidigt är det utmärkt om man på vårdcentralnivå strävar efter att knyta patienter till en namngiven läkare, som utredningen påpekar.

Primärvården är ett komplicerat läggpussel, bitarna måste passa ihop till en vettig helhet. Dessvärre är helhetstänk inte Januariöverenskommelsens signum. Jöken lovar en primärvårdsform - men också att ”rätten till en fast läkarkontakt säkras” (ett centerlöfte).

En detalj ristas alltså i sten med några få ord, innan reformarbetet börjar. Det är att börja i fel ände. Risken är överhängande att vi kommer att prata om primärvårdens problem även om tio år - i ännu dystrare ordalag.