Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Naomi Abramowicz

UR ska inte lära barn att känna sig kränkta

UR:s nya ungdomsserie Melanin är en skola i kränkthet och offerkultur.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Uppmärksamheten blev stor när UR sökte efter medarbetare med "erfarenheter av att rasifieras som afrosvensk/afrikansksvensk". Formuleringen var direkt olaglig och ändrades efter omfattande kritik.

UR kan förbereda sig på ännu en kritikstorm. På tisdag var det premiär för UR:s ungdomsserie Melanin. Programmet, som handlar om hur det är att vara ung och afrosvensk, är närmast en skola i kränkthet och offerkultur.

Några citat ur serien:

"Att acceptera sin svarta svenska identitet kan ta tid. Kanske för att samhället lär en att hata sig själv."

"Separatism låter rätt skönt. Tänk att vara i ett rum fyllt av svarta precis som jag och kunna prata om rasism och andra saker och kunna förklara.”

”Vithetsprivilegiet är standard.”

”I en värld präglad av rasism kan du också känna att det kan vara svårt att andas.”

Utgångspunkten i Melanin tycks vara att det finns en naturlig motsättning mellan vita och svarta. Hela samhället genomsyras av hat och vita kan aldrig förstå hur det är att vara svart. Vita är generellt sett fördomsfulla, okunniga och i värsta fall – illvilliga.


Nyfikna kommentarer i stil med "var kommer du från egentligen?" brännmärks som exotifiering och i förlängningen rasism. Det är en mikroaggression att någon tar på ens hår för att man är svart, säger en av programmets reportrar Aida Wondimu i en intervju i SR (28/11). Exemplet tas också upp i ett av de sex avsnitten.

Hur påverkar det svarta ungdomar att få höra att även de mest oskyldiga frågorna bör tolkas som rasism? Att de behöver särskilda trygga rum för att bli förstådda eller sedda? Eller att de ska vara beredda på att hatas? Konsekvensen blir närmast att public service lär dem att känna sig utstötta.

 

Om jag velat hade jag själv kunnat känna mig kränkt och hatad på heltid. Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan "var kommer du ifrån – egentligen?". Med ett konstigt namn, kritvit hy, mörkt hår och mörka ögon blir det lätt så. Visst, frågan kan bli tröttsam efter ett tag. Men den är sällan ett uttryck för hat eller rasism. Tvärtom, den är ett tecken på nyfikenhet.

Jag skulle kunna berätta sorgsna historier om hur det var att växa upp som den enda verkligt mörkhåriga i finorten Djursholm – där de få utländska namnen oftast var adliga – tillsammans med blonda svenska och späda flickor som till skillnad från mig inte blev vitröda av solen utan så där fint solbrända.

Jag skulle kunna skörda fler kränkthetspoäng och hävda att det är ett uttryck för mikroaggressioner att mitt namn aldrig uttalas korrekt i etermedierna. Det är ju ett bevis för antisemitism att inte en enda programledare har lyckats med konststycket att säga "Noomi Abramåååvitch" trots tydliga instruktioner, inte sant?

 

Lyckligtvis fanns inte begreppet "rasifierad" när jag växte upp. Jag var helt omedveten om begrepp som "mikroaggressioner". Tur var väl det. Mina föräldrar lärde mig i stället att vara stolt, inte snarstucken. Att tillhöra en minoritet innebär att man får vara pedagogisk; förklara och bokstavera – prata långsamt och undervisa.

Det innebär inte att jag har sluppit rasism. Den som tvivlar på att det finns antisemitism i Sverige kan gärna få kika i min mejlkorg.

Hat är något som de flesta minoriteter utsätts för, i någon utsträckning. Alldeles säkert mer så för svarta. Men det är inte sunt att lära ungdomar att tolka in rasism i varenda fråga, i varje kommentar. Och tyvärr är det precis vad Melanin och utbildningsradion gör.

 

Läs också:

SVT:s blinda fläck är röd: Kampen mot vänstervridningen i public service fortsätter

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor