Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Naomi Abramowicz

Sverige behöver fler sura tanter

Det är uppenbart vad som behövs för att stoppa smartfånarna: ett tantuppror. Tanter av alla kön, förenen eder!

Vid 28 års ålder har jag blivit en sur tant som hytter med näven. Låt mig förklara varför.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Häromdagen befann jag mig på bussen. Det var en trevlig söndagseftermiddag, tills två ungdomar klev på.

Tjejen i sällskapet bestämde sig för att det var läge att visa killen en video på youtube, utan att använda hörlurar. Hela bussen fick ta del av oväsendet.

Först testade jag en beprövad metod i strikt enlighet med svenska värderingar: Jag blängde ilsket på dem. Problemet med denna taktik var att de var så pass försjunkna i youtube-klippet att de inte ens noterade att jag riktade mördande blickar åt deras håll.

Jag gick direkt till taktik nummer två och frågade försiktigt om de skulle kunna stänga av ljudet. Ingen reaktion. Då ropade jag högljutt: URSÄKTA, SKULLE NI KUNNA STÄNGA AV LJUDET?

De fnittrade, tittade förvånat på varandra och sänkte till slut volymen. De bad inte om ursäkt. De sa inte förlåt. De utstötte inte ens ett lamt oj.

Samma scenario upprepades en dag senare. Den här gången gick jag direkt till attack mot mobilmarodören: Skulle du kunna stänga av? Gärningshennen stängde motvilligt av volymen men kom inte med tillstymmelsen till en ursäkt.

Många vänner och bekanta har råkat ut för liknande saker. Resor i kollektivtrafiken störs av människor som kollar på tv-serier på högt ljud, har läckande hörlurar eller spelar dundrande musik så att alla kan höra.

Allt fler ungdomar verkar behandla det offentliga rummet som sitt privata vardagsrum. Den allestädes närvarande tekniken – smartphones, ipads och datorer – har bidragit till att gränsen mellan de olika utrymmena har suddats ut.

Det är ingen större skillnad mellan att sitta hemma och lyssna på musik eller kolla på serier jämfört med att göra det på bussen. Förutom för de som utsätts för ljudföroreningar på daglig basis, vill säga.

När man beklagar sig över ungdomen är det alltid någon som ska citera Sokrates. Den grekiska filosofen påstås ha sagt: ”Våra dagars ungdom uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta.”

Den som ondgör sig över yngre generationers förfall ska alltså bli varse att man bara är en länk i en lång kedja av surpuppor, som går tillbaka till antikens Grekland. I så fall ansluter jag mig gärna till denna uråldriga tradition.

Det behövs sådana som kommer med förmaningar och delar ut utskällningar vid behov. Sociala regler upprätthålls genom att de som bryter mot dem blir tillrättavisade.

För att regelbrottet inte ska upprepas mottar syndarna någon form av straff, exempelvis en offentlig avhyvling. Hur ska ungdomarna annars lära sig vad som är acceptabelt, eller framför allt oacceptabelt, beteende om inte någon sur tant säger åt dem?

Problemet är att det finns alldeles för få sura tanter i Sverige. Konflikträdsla tillsammans med ett allmänt obehag inför dålig stämning utgör en olycklig kombination.

Det är pinsamt och jobbigt att säga till någon. Vad ska andra tycka? Tänk om personen börja tjafsa tillbaka? Det är inte konstigt att det är fritt fram för kidsen att fortsätta att förpesta omgivningens ljudmiljö.

Det är uppenbart vad som behövs för att stoppa smartfånarna: ett tantuppror. Tanter av alla kön, förenen eder!


Läs också:

Gröna glädjedödare räddar inte miljön


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.