Naomi Abramowicz

Sluta använda oss judar som slagträn mot SD

Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, och PM Nilsson, politisk redaktör på Dagens Industri, debatterade huruvida SD:s position påverkar Sveriges judar (Aktuellt)
Foto: SVT

Svenska judars åsikter är bara intressanta så länge de gynnar rätt sida i politiken.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Aldrig har väl svenska judar varit så populära som nu. Sällan har så många i offentligheten uppmanat människor att lyssna på oss och att ta hänsyn till våra upplevelser.

Jag hade gärna klarat mig utan vår nyvunna popularitet. För jag tvivlar på att den grundar sig på ett genuint intresse för svenska judar. Den handlar främst om att vi ses som ett av de mest effektiva argumenten mot en högerregering som tar stöd av Sverigedemokraterna. 

Det tog fart under valrörelsen. Den tidigare statsministern Stefan Löfven (S) skrev inte bara en utan två debattartiklar, först i DN och sen i Aftonbladet, om varför den som vill ha Ulf Kristersson (M) som statsminister mer eller mindre röstar emot svenska judar. Som om Löfven har rätten att agera allas vår uttolkare. 

Han tycks ha glömt att Socialdemokraterna i decennier har styrt Malmö, en stad som har blivit internationellt ökänd för sina problem med antisemitism.

Sen har det bara fortsatt. Bland annat uppmanade artisten Stor alla sina Instagramföljare att skriva namnet ”Hédi Fried” i Ulf Kristerssons kommentarsfält. Syftet var att påminna moderatledaren om det omtalade mötet med Förintelseöverlevaren i samband med förra valrörelsen.

Dessutom är det uppenbart att det inte handlar om genuin omtanke. Det är bara vissa judars åsikter som är relevanta.

”Judar vars släkt har gett sig av mer än en gång talar om ett arv som aktiverats”, skrev DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki i en krönika om Sverigedemokraternas framgångar.

Efter valet debatterade Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, och PM Nilsson, politisk redaktör för Dagens Industri, i Aktuelltstudion huruvida Sverigedemokraternas position skulle påverka Sveriges judar. 

”Varför SVT tror att tittarna blir klokare av detta är oklart. Däremot inte varför Nilsson tackar ja, för vad är busigare än att mansplaina antisemitism för landets judar?” påpekade Elsa Kugelberg i en artikel på DN:s kultursida några dagar senare.

Om det är någon som mansplainar antisemitism för ”landets judar” är det alla som berättar för mig vad jag ska känna inför Sverigedemokraterna. 

Och nej, jag säger inte att man ska låta bli att lyssna på de judar som varnar för SD. Men det är märkligt att ett fåtal personer anses representera hela det judiska Sverige. Den som någonsin har slagit sig ner vid ett middagsbord med en judisk familj vet att det alltid finns fler åsikter än personer kring bordet.

Dessutom är det uppenbart att det inte handlar om genuin omtanke. Det är bara vissa judars åsikter som är relevanta. 

Det saknas inte judiska röster i samhällsdebatten som ser andra hot mot judiskt liv än Sverigedemokraterna, och som hellre röstar Kristersson än Andersson. Men hur svenska judar påverkas av den stora invandringen från muslimska länder i Mellanöstern, där antisemitismen är utbredd, är tydligen inte lika intressant att uppmärksamma på landets kultursidor. 

Eller överlevare från Förintelsen som oroar sig mer för situationen för judar i Malmö än konsekvenserna av en moderatledd regering, något som SvD:s Paulina Neuding har skrivit förtjänstfullt om.

Men det är klart, de har ju fel åsikter. Då är det inte värt att lyssna på judarna längre.