Naomi Abramowicz

Nyamko Sabuni borde få en stor fet ursäkt

Till slut fick Nyamko Sabuni rätt av sina kritiker. Foto: EXPRESSEN/Cornelia Nordström

Ena dagen rasist, nästa dag sanningsvittne. SVT-dokumentären Tvärvändningen visar varför det gäller att ha rätt tajming i den polariserade flyktingdebatten. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det fanns länge goda skäl för svenska politiker att undvika debatten om migrations- och integrationsfrågor. Simpel fakta var kontroversiell. Den som förespråkade stramare regler eller fler krav kunde räkna med att beskyllas för att vara rasist, fiska i grumliga vatten eller att hata flyktingar. 

Vi vet alla vad som hände sen. Den 24 november 2015 höll Stefan Löfven (S) och en tårögd Åsa Romson (MP) presskonferens och det som bara några veckor, eller dagar, tidigare hade dömts ut som fascism eller rasism blev regeringspolitik. Debattklimatet förändrades lika snabbt.

I dokumentären Tvärvändningen, som finns på SVT Play och visas i SVT på torsdagskvällen, förklarar journalisten Pontus Mattsson hur det gick till. Han intervjuar en lång rad politiker som har varit ansvariga för migrations- och integrationsfrågor, från Anna-Greta Leijon (S) som ansvarade för invandringsfrågor på 1970-talet till dagens migrationsminister Morgan Johansson (S). 

Tvärvändningen visar hur svensk politik förändrades 

En sak är slående. De som har försökt uppmärksamma eller varna för olika problem har konsekvent straffats av sina ängsligare partikolleger. Men tiden har gett dem rätt. 

I valrörelsen 2010 föreslog Nyamko Sabuni, integrationsminister (FP/L) i den första alliansregeringen, att regeringen borde begränsa invandrarkvinnors rätt att ta ut föräldrapenning. Det uppskattades inte, berättar hon. Nästa mandatperiod fick hon lämna över integrationsportföljen till Erik Ullenhag. Folkpartisterna skrämdes av ledarskribenters och journalisters negativa reaktioner på förslaget, menar Sabuni. 

I Tvärvändningen medger Ullenhag att hans företrädare såg samhällsproblem som han själv inte förstod vidden av. Han har mer rätt än han anar. 

Hans insatser för svensk integrationspolitik inkluderar bland annat lanseringen av en vilseledande informationssida om invandring samt en riksdagsmotion om att ge statsbidrag till det kritiserade studieförbundet Ibn Rushd. Sabunis idé blev till slut rödgrön regeringspolitik.

Före detta migrationsminister Tobias Billström (M) var i likhet med Sabuni före sin tid. Redan 2013 sa han att det krävdes en diskussion om hur många flyktingar Sverige skulle ta emot, alltså om ”volymer”. Som straff fick han en offentlig uppsträckning av Fredrik Reinfeldt (M). I dokumentären berättar Billström att det var flera partivänner som höll med honom, men inte vågade erkänna det öppet. 

Tobias Billström fick rätt

Det såg förmodligen likadant ut i flera av de andra riksdagspartierna. Fast det intrycket fick man inte av samhällsdebatten. 

Det verkade snarare som att en närapå enig politikerkår bytte den ena extrema ståndpunkten mot den andra, från en dag till en annan. Det är knappast förtroendegivande för väljarna. Hur ska man kunna lita på politiker som ena dagen basunerar ut att mitt Europa inte bygger murar och sen meddelar att svensk flyktingpolitik ska ligga på europeisk miniminivå? 

Efter att han fick rätt släpptes Tobias Billström åter in i den moderata stugvärmen. Svensk politik skulle även behöva Nyamko Sabuni tillbaka. 

 

Läs också:

Det är jag som är åsiktskorridoren 

Därför har jag ändrat mig i tiggerifrågan 

Sverige måste välja väg i flyktingfrågan 

Nästa artikel

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!