Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Naomi Abramowicz

Malmös mest utsatte jude vägrar att fly

Shneur Kesselman stannar i Malmö, trots hoten. Foto: EXPRESSEN/KARL MELANDER//KVÄLLSPOSTEN/CAROLINE LARSSON

MALMÖ. Rabbin Shneur Kesselman oroar sig för judarnas framtid i Sverige. Fast han tänker inte lämna Malmö. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Jag ska träffa Shneur Kesselman. Han är berömd. Trakasserierna och hoten som rabbinen har upplevt på Malmös gator har blivit omskrivna i både svensk och utländsk press. Förra året ledde en av hans många polisanmälningar för första gången till fällande dom. 

Vi möts i Malmö synagoga. Det är min första gång där, men jag har sett den på bild i tidningen många gånger. Den är minst lika vacker i verkligheten. 

Rabbin Shneur Kesselman sticker ut i Malmö 

Kesselman visar mig runt och pekar ut den nymålade bården i foajén. Den är gjord efter gammal förlaga, förklarar han på svenska med mild amerikansk brytning. Han kommer ursprungligen från Detroit men har bott i Malmö de senaste tretton åren.  

Vi promenerar genom stan. I sin svarta hatt och långa svarta rock sticker Shneur Kesselman ut. Jag undrar om något kommer att ske, om någon kommer kasta en flaska efter oss eller väsa ”jävla judar”. Ingen säger något. Inget händer. Folk bara tittar efter honom.  

Jag brukar tas för allmänt icke-svensk. Få gissar att jag är judinna, så länge de inte vet vad jag heter. Men det är alldeles uppenbart att rabbinen som går vid min sida är jude. Det gör honom också mer utsatt än jag eller någon annan av Malmös judar. 

Fast Shneur Kesselman tänker inte lämna Malmö, även om han har behövt anpassa stora delar av sitt liv för att värna sin och sin familjs säkerhet. Han tänker inte heller klä sig annorlunda.    

– Jag kan inte tänka mig att leva ett dubbelliv. Det vore att ge efter för mörka krafter, säger Kesselman. 

– Jag är väldigt orolig för den svenska judenhetens framtid. 

Vi sätter oss i en anonym hotellobby i centrala Malmö och delar på en Ramlösa. Han berättar att han inte tycker om att stå i centrum. Trots detta har han valt att vara med i otaliga artiklar under årens lopp, inklusive denna. Det är viktigt att det kommer fram information om hur det ser ut i Malmö, förklarar han. Rabbinen har en betydligt mörkare bild än de flesta andra jag pratar med under mitt besök i Malmö. 

– Jag är väldigt orolig för den svenska judenhetens framtid. 

– Det som oroar mig mest är att vi vänjer oss vid mörkret. Det är som när ljuset dimmas långsamt. Först känns det inte särskilt mycket mörkare. Så småningom kan det bli riktigt mörkt, och man hinner inte agera. De farligaste samhällsförändringarna sker så, säger Kesselman. 

– Föraren visar mig fingret.

Han tar upp sin mobiltelefon och börjar scrolla. Det var i torsdags som han senast utsattes för trakasserier på stan, säger han efter att ha kontrollerat sina anteckningar på mobilen. När vi ses är det måndag. 

– Jag promenerade förbi synagogan med mitt barn. Jag hör en bil som tutar, föraren visar mig fingret.

– En kvinna som promenerade med sitt eget barn såg det. Hon förstod inte att det var sant! Jag har upplevt det så många gånger, men hon blev helt chockad. De här påminnelserna kommer med jämna mellanrum; min situation är tyvärr oförändrad.

Jag undrar om rabbinen själv har börjat vänja sig vid det mörker han varnar för. Vi pratar en stund till innan vi vinkar hejdå till varandra utanför hotellet. Sedan försvinner Malmös mest förföljda jude ut i folkvimlet.   

 

Läs också: 

Judiskt liv i Malmö sker bakom skyddsglas