Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Naomi Abramowicz

Låt inte umgänget mellan könen bli som i USA

Gudrun Schyman tycker att det är absurt att fråga sig om #metoo har gått för långt. Foto: EXPRESSEN/Alex Ljungdahl/

USA är ett varnande exempel för hur det kan bli när rädslan för anklagelser om sexuella trakasserier tar över.  

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Den enda kvinnan som USA:s ärkekonservative vicepresident Mike Pence vill dela en måltid med är sin fru. Det finns fler män i USA som resonerar likadant. Inte för att de är konservativa, utan för att det kan vara riskabelt att ses på egen hand med en kvinnlig medarbetare eller underordnad. Det kan nämligen leda till anklagelser om sexuella trakasserier och i värsta fall; en stämningsansökan. 

Sällan har sexuella trakasserier diskuterats mer än i samband med den virala #metoo-kampanjen. Vissa har frågat sig om #metoo gått för långt. Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt initiativ, svarar blankt nej på frågan (SVT Opinion 25/10). 

Har #metoo gått för långt? 

Jag är mer orolig än Schyman. Inte för att vi ska prata för mycket om kvinnors situation. Den förtjänar att belysas gång på gång, särskilt då kvinnors utsatthet för sexualbrott har ökat de senaste åren. 

Däremot är jag orolig för att en överdriven försiktighet ska leda till att vi anammar det amerikanska synsättet på sexuella trakasserier; där det kan ses som problematiskt med en måltid mellan två kolleger av det motsatta könet.  

För att undvika stämningsansökningar, som skadar både varumärket och ekonomin, har många amerikanska arbetsgivare därför återkommande kurser i vad som kännetecknar sexuella trakasserier. I en del delstater är det till och med obligatoriskt. 

Självklart ska företag ta ansvar, det står till och med i lagen. Problemet är när det skapas en kultur där män knappt vågar prata med sina kvinnliga kolleger utav rädsla för att de ska säga något som kan uppfattas som förgripligt. 

Rädsla för dålig stämning 

Enligt Kim Elsesser, doktor i psykologi och föreläsare vid amerikanska UCLA, har den ökade medvetenheten kring sexuella övergrepp gjort att män inte vet hur de ska bete sig gentemot kvinnor på arbetsplatsen (The Guardian 7/2 2014)

För att vara på den säkra sidan umgås de hellre med sina manliga kolleger eftersom risken för missförstånd är mindre. Att ta en lunch med en kvinnlig medarbetare är inte lika enkelt som att käka med en av grabbarna. 

Den resulterande uppdelningen mellan könen försämrar kvinnors karriärmöjligheter, menar Elsesser. Med tanke på att det framförallt är män som befinner sig i chefspositioner är sannolikheten större att de blir mentorer för andra män, snarare än kvinnor. Risken blir alltså att det byggs nya bastuklubbar, den här gången i jämställdhetens namn.

Könsuppdelningen på amerikanska arbetsplatser kan ibland ta sig absurda uttryck. För att undvika att bli stämd avråder till och med vissa organisationer i USA manliga anställda och chefer från att ha möten på tumanhand med kvinnor. 

Om en man måste träffa en kvinna själv ska helst dörren vara öppen, för då kan alla kan höra vad som pågår. Det gör det knappast lättare för kvinnor att klättra på karriärstegen om deras manliga chefer och kolleger inte ens vågar träffa dem på egen hand. Hur många givande samtal sker med vidöppen dörr? 

Som tur är har vi, än så länge, en väsensskild kultur på svenska arbetsplatser. Så bör det fortsätta vara framöver, även i kölvattnet av #metoo. 

 

Läs också: 

Systerskapet lika illa som gubbväldet