Naomi Abramowicz

Låt inte fler studenter lida av Pisahögskolan

Välkänt motto från Uppsala Universitet.
Foto: FREDRIK PERSSON / PRESSENS BILD

Den svenska högskolan lider av systemfel. Det måste regeringen ta tag i. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Föreställ dig att du har betalat 170 000 kronor för en högskoleutbildning. Sen visar det sig att flera av lärarna knappt kan svenska eller engelska. Kursen i datorprogrammering saknar inte bara datorer utan även sittplatser.  

Så var det för den amerikanska studenten Connie Dickinson som hade sparat ihop pengar för att gå en utbildning på Mälardalens högskola. Med hjälp av stiftelsen Centrum för rättvisa stämde Dickinson högskolan. Nu ska fallet prövas i Högsta domstolen.  

Oavsett vad Högsta domstolen beslutar har Dickinson, tillsammans med en rad andra debattörer, bidragit till att fler har fått upp ögonen för problemen med den högre utbildningen. I en tid när Pisaskolan har dominerat i medierna har högskolans bekymmer fått alldeles för lite utrymme. Detta trots att enorma summor står på spel. 

Dickinsons fall ska upp till HD 

Det svenska högskoleväsendet är den största statliga verksamheten, sett till antalet anställda. 2016 omsatte universiteten och högskolorna nästan 70 miljarder kronor. Men det är långt ifrån säkert att alla medel spenderats klokt. 

Regeringens politik har lett till att den högre utbildningen har utarmats och blivit mer av en förlängning av gymnasiet. Att utöka antalet utbildningsplatser har prioriterats framför att höja kvaliteten på undervisningen. Genomströmning har gått före kunskap.

Senast i juli sa högskoleminister Helene Hellmark Knutsson (S) att högskolelagen skulle ändras för att ”främja brett deltagande”. Risken är stor att högskolan i än högre grad tvingas behandla vuxna människor som skolbarn och se till att alla får godkänt, vare sig de förtjänar det eller inte. I förlängningen kan kunskapskraven sänkas, något som drabbar de studenter som faktiskt är intresserade av att lära sig något – som Connie Dickinson. 

Det finns redan press på lärare att godkänna studenter som inte lever upp till kraven, eftersom institutionerna får en stor del av sina pengar utifrån antalet examinerade. Det ligger inte i lärarens intresse att underkänna underpresterande studenter, trots att de förtjänar det. Det innebär enbart merarbete, och varför ta på sig det utan att få mer betalt? 

Systemfel skadar högskolan

De som vägrar sänka kraven på sina studenter riskerar att översköljas av klagomål. I värsta fall kan det drabba den egna karriären. Det är den typen av systemfel som måste åtgärdas för att höja kvaliteten i utbildningen. 

Tyvärr verkar alltför många studenter ha samma inställning till högskolan som regeringen. Jonas Lindström, lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola, har gjort en egen kartläggning av hur kommunikationen med studenter har förändrats under de senaste åren, baserat på de mejl han har fått under åren (Universitetsläraren 29/5 2017). Han beskriver hur allt fler studenter försöker pressa lärare att godkänna dem eller behandlar dem som servicepersonal. ”help me, Obi-Wan Kenobi, you´re my only hope”, skrev en av dem.  

Sen ett par år tillbaka har Lindström lagt till en extraföreläsning i början av terminsstarten där han berättar om universitetens roll i samhället och förklarar att en universitetslärare förvisso kan öppna dörrar, men studenten måste ta på sig ansvaret att kliva in. 

Det låter som en föreläsning som även högskoleminister Helene Hellmark Knutsson (S) borde ta del av. 


Läs också:

Med Löfvens Pisahögskola går vi under