Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Naomi Abramowicz

Lämna svenska porrsurfare ifred!

Sveriges stackars porrkonsumenter har det inte lätt. Trots att det är 45 år sedan som porren släpptes lös angrips de från flera håll.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Förra sommaren lanserade Riksorganisationen för tjej- och kvinnojourer, Sveriges kvinnolobby och Unizon en kampanj för att förbjuda kommersiell porr. Nu har en rad politiker, lobbyister och mer eller mindre kända profiler skrivit under ännu ett upprop mot porrens skadeverkningar.

I en debattartikel, undertecknad av bland andra programledaren Musse Hasselvall, generalsekreteraren för Sveriges Kvinnolobby Clara Berglund och riksdagsledamöterna Caroline Szyber (KD) och Beatrice Ask (M), föreslås en haverikommission för att utreda de skadliga effekterna av internetporren och hur de ska förhindras (DN 15/10).

De anser att porren är alldeles för lättillgänglig. Den skadar såväl barn som kvinnor. Dessutom är porr ”kvinnohatande” och undergräver jämställdhet genom att bidra till våld mot kvinnor. Den uppvisar också ”människohatande värderingar” och förmedlar en ”rasistisk världsbild”. Ingen kan i alla fall anklaga porrkritikerna för bristande engagemang.

Lösningen på detta är, enligt skribenterna, bland annat att införa ett så kallat opt in/opt out-system som i Storbritannien. Det innebär att internetleverantörer per automatik har ett filter mot porr som användaren behöver låsa upp.

Det är ädelt av debattörerna att vilja skydda kvinnor och barn. Men deras förslag för att rädda människor från porrens så kallade skadeverkningar är missriktade.

Om barn tittar på porr från en alltför ung ålder, är det verkligen politikens uppgift att lösa det? Det är något som föräldrar bör diskutera med sina barn. Barnuppfostran är, trots allt, deras ansvar. Och där ingår det att prata om värderingar och moral, fiktion och verklighet, porr och sex.

Beatrice Ask (M).Foto: Stina Stjernkvist/TT

För dem som vill hindra sina barn från att se på porr eller surfa in på diverse vuxna hemsidor finns det gott om appar och filter. Det behövs inte politiska dekret.

Debattörerna hänvisar till att det finns studier som visar att porr inspirerar till sexuellt våld. Men forskningen om porr är långt ifrån entydig; enligt Mariah Larsson, forskare i filmvetenskap och lektor i sexologi, är den ofta politiserad (SR 20/7 2015). Därför finns det anledning att iaktta en viss försiktighet innan man förlitar sig på resultaten.

Porrproblematisörerna säger sig också vilja strypa tillgången på porr i jämställdhetens namn. Det visar en högst begränsad syn på kvinnlig sexualitet. Vad är det som säger att det inte finns kvinnor som gillar den porr som de beskriver som förkastlig? Måste det täcka könet verkligen tända på mjuk belysning, doftljus och romantiska viskningar?

Enligt en undersökning från förra året gjord av porrsajten Pornhub söker porrsurfande kvinnor, i betydligt större utsträckning än män, på termer som ”gangbang” och ”hardcore”. Alltså precis sådan porr som brukar beskrivas som kvinnofientlig.

Det är varken jämställt eller progressivt att försöka stoppa porren. Det är enbart moralism. Om debattörerna verkligen bryr sig om jämställdhet kan de, med största säkerhet, finna annan mer konstruktiv sysselsättning än att jaga porrkonsumenter.

 

Läs också: Sexlusten är alla uppfinningars moder

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.