Naomi Abramowicz
Sverige är bara en social konstruktion. Det kan man åtminstone tro om man lyssnar på det senaste avsnittet av Stadsutvecklingspodden, ett projekt som finansieras av Malmö stad och Malmö universitet.
Där diskuteras rapporten ”Integration i städer med en omfattande diversitet i befolkningen”. Den har skrivits på uppdrag av kommunens tillväxtkommission som ska ge kommunstyrelsen i Malmö ”ett analytiskt och vetenskapligt grundat underlag” för att förbättra stadens förutsättningar för en inkluderande och hållbar tillväxt. Syftet må vara gott, men resultatet är flummigt så det förslår.
I podden pratas det om hur man ska tänka kring integration i en stad som Malmö, där drygt en tredjedel av befolkningen är utrikes född. En stad där etniska svenskar mycket väl kan bli minoritet inom kort – vilket redan är fallet i vissa stadsdelar.
Mycket av politiken utgår från hur minoriteten ska assimileras och bli en del av majoritetssamhället. Men där måste vi tänka om, menar rapportförfattaren Erica Righard som är biträdande professor i socialt arbete vid Malmö universitet. Vi behöver ”avlära” oss vår gamla syn på integration och glömma att minoriteten ska anpassa sig till majoriteten.
Enligt författaren har det varit för stort fokus på det svenska språket. Nu behövs större mångfald i skolan. För om svenska är det enda språket för lärande bygger man in en ”stark hierarki”, anser Righard.
Jorden anropar Malmö universitet. Det är klart att svenskan ska ha en särställning i Sverige. Dessutom är problemet knappast att det är för stort fokus på svenska – utan för lite.
Det ställs inga krav på kunskaper i svenska för att bli svensk medborgare. Alla barn som har ett annat modersmål än svenska har rätt till kostnadsfri modersmålsundervisning i skolan.
Jorden anropar Malmö universitet.
Den som har bott i Sverige i decennier har laglig rätt till tolk i alla myndighetskontakter. Den statligt finansierade radiokanalen gör program på fler än tio språk, inklusive de som talas av de största invandrargrupperna som arabiska och somaliska.
Det stora problemet är att många svenskfödda barn i utsatta områden inte kan tala svenska ens. Vilket kommer att beskära deras livschanser enormt.
Mer om maktordningar och hierarkier finns att ta del av i rapporten. Där kan man bland annat läsa om att Malmös politiker behöver ”avlära sig att prata om integration på ett sätt som pekar ut vissa grupper eller platser som ett problem”.
Syftet med rapporten är alltså att ge förslag på hur man ska förbättra Malmös integration. Den kommer inte att bli mer framgångsrik om politikerna inte får tala klarspråk om stadens allvarliga problem med arbetslöshet, gängkriminalitet och segregation – där ”vissa grupper eller platser” är överrepresenterade.
Malmös problem kommer inte att lösas med hjälp av verklighetsfrånvända teorier. Att ”avlära” politiker från att använda begripliga begrepp, att få dem att låtsas som att majoritetssamhällets normer inte är de grundläggande och att ta bort fokus på svenskkunskaper skulle bara förvärra situationen. Det är snarare motsatsen som behövs.
Righard låter som den svenska åsiktskorridoren fram till 2015. Fast på speed. Det funkade inte då, och mer av detsamma är inte lösningen.
Tyvärr är varken Malmös eller Sveriges problem en social konstruktion.