Naomi Abramowicz
Adolf Hitler stödde sionismen. Detta hävdade Londons före detta borgmästare, Labourpolitikern Ken Livingstone, under en intervju i brittiska BBC i våras. Livingstones påståenden om att nazistregimen skulle ha samarbetat med den sionistiska rörelsen har avfärdats som ”total nonsens” av världens ledande förintelseforskare Yehuda Bauer. De ledde också till att han stängdes av från Labour.
Men problemen med antijudiska föreställningar går djupare än så inom partiet. Flera tunga namn har synts i samma sammanhang som antisemiter eller gjort dubiösa uttalanden om judar.
Livingstone gjorde sina uttalanden om Nazityskland för att försvara en annan Labourpolitiker som hade stängts av från partiet för antisemitiska uttalanden på Facebook.
Även partiledaren Jeremy Corbyn har hamnat i skandaler som rör antisemitism. Corbyn har vid ett flertal tillfällen bjudit in kända förintelseförnekare till det brittiska underhuset för att tala om Israel- och Palestina-konflikten. Han har kallat de islamistiska och antisemitiska terrororganisationerna Hamas och Hizbollah för sina ”vänner" och medverkat vid flera arrangemang anordnade av aktivister med uttalat antisemitiska åsikter.
Detta och en hel del annat var föremål för en rapport om antisemitism i Storbritannien, skriven av en tvärpolitisk kommitté i det brittiska underhuset. I rapporten fick Corbyn skarp kritik för att bland mycket annat ha brustit i sin hantering av antisemitismen inom partiet. Labourledaren fördömde rapporten som partisk.
Den bredare svenska vänstern har inte lika stora problem som den brittiska, men det finns en del frågetecken gällande synen på antisemitism.
Ilmar Reepalu, tidigare socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö, har vid upprepade tillfällen gjort tvivelaktiga yttranden om judar. Han har bland annat jämställt sionism, det vill säga idén att judar har rätt till en egen stat, med antisemitism (Skånska Dagbladet 27/1 2010). Reepalu har även påstått att judiska församlingen i Malmö infiltrerats av SD för att driva hat mot muslimer (Neo nr 2/2012). Efter alla turer kring Reepalu hade det varit rimligt att placera honom i frysboxen. I stället förärades han med uppdraget som regeringens utredare av vinster i välfärden.
När Omar Mustafa valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse i april 2013 uppmärksammade bland andra Svenska kommittén mot antisemitism och Expo att han, i egenskap av ordförande för Islamiska förbundet, bjudit in antisemitiska talare till konferenser. För detta fick han tuff kritik. Till slut tvingades han att lämna posten. Men Mustafa lyckades ändå nå långt upp i den socialdemokratiska partihierarkin innan han blev omöjlig.
Det finns ett återkommande mönster när det gäller antisemitismen inom vänstern. Om och när antijudiska uttalanden uppmärksammas räcker det ofta med att den skyldige säger sig vara missförstådd eller att vederbörande uttryckte sig beklagligt. Sedan är det glömt, eller åtminstone förlåtet.
Till skillnad från extremhögerns antisemitiska retorik är den från vänstern ofta betydligt mer sofistikerad och subtil. Det gör den enklare att avfärda. Men antisemitism från vänsterhåll förtjänar också att tas på allvar.
Läs också:
Antisemitism kan alltid förlåtas
En skam för Europa att judar emigrerar
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.