Fem miljoner kronor. Så mycket tog Daniel Kindberg, mest känd som tidigare ordförande för fotbollsklubben ÖFK, emot i muta på 2010-talet under sin tid som vd för det kommunala bostadsbolaget Östersundshem. En man som var vice vd i bolaget tog samtidigt emot ett lika stort belopp, konstaterar tingsrätten.
Torsdagens dom, som inte har vunnit laga kraft och som kommer att överklagas, innebär fängelse i två år och sex månader för Kindberg och två år och åtta månader för den tidigare vice vd:n.
Ceasars hustru – eller direktör – får inte misstänkas.
De båda cheferna hade under flera års tid skickat fakturor för konsulttjänster från sina sidobolag till ett lokalt byggföretag som Östersundshem hade omfattande samarbeten med. Vice vd:n hade dessutom låtit Peab stå för renoveringen av sin sons bostadsrätt.
Fallet är på många sätt typiskt för svenska muthärvor – de inblandade är chefer som jobbar i offentlig sektor och som tar emot pengar från företagare i privat sektor. Förra året föll domar i 30 mutbrottsmål, och i 83 procent av fallen handlade det om relationer mellan tjänstemän å ena sidan och privata företag å den andra, enligt Institutet mot mutor.
Att som i Östersundsfallet vid sidan av sin vd-roll vara konsult åt bolag som man köper tjänster av borde vara uppenbart olämpligt för alla som är vid sunda vätskor. Oavsett om det går att visa att bostadsbolaget fått betala för mycket eller inte har både kommunens skattebetalare och Östersundshems hyresgäster skäl att känna sig blåsta.
Det borde vara självklart för chefer i kommunala bolag, förvaltningar eller i statliga myndigheter att man inte kan bedriva sidosysslor – och särskilt inte i samma bransch. Oavsett hur väl man själv tycker att man uppför sig riskerar det att urholka förtroendet för att arbetsgivarens upphandlingar går rätt till. Ceasars hustru – eller direktör – får inte misstänkas.
Det verkar dock inte som att alla kommunala bolag har den internkulturen. Bara härom veckan sparkades en chef för det kommunala bostadsbolaget Mariehus i Mariestad, efter att det avslöjats att han på fritiden driver ett bolag som ska bygga elva radhus i grannkommunen. En sidosyssla som han inte hade berättat för arbetsgivaren om, enligt Mariestads-Tidningen.
Sådant kostar – både när det offentliga tvingas betala saltade räkningar för att illojala anställda har satt konkurrensen ur spel, och i form av avgångsvederlag och juridiska kostnader i samband med att misstänkta mutkolvar, fifflare och regelbrytare måste sägas upp.
Allvarligast är priset i form av förlorat förtroendekapital. Nästan var tredje svensk tror att företag använder mutor och personliga kontakter för att vinna upphandlingar, visade Transparency International i fjol. Det är en ökning med fem procentenheter på fem år.
Sverige är ett av världens minst korrupta länder, men utvecklingen går åt fel håll. Att vända den och att stärka medborgarnas tillit till statens, myndigheternas och de lokala makthavarnas oväld är en ödesfråga.