Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

MP:s friår är lika dumt nu som förra gången

Nu lanseras MP:s gamla friår som förståndigt och bra mot ohälsa i arbetslivet. I själva verket visar förslaget partiets utopiska, tillväxtkritiska sida.
"Jag kan å andra sidan tycka att det ska vara lite fritt för människor att faktiskt välja pelargonlinjen", sa Åsa Romson 2013 när hon argumenterade för återinfört friår.
Foto: ROBBAN ANDERSSON
Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) skrev om "alterneringsår" med Isabella Lövin på DN Debatt. Men knappast entusiastiskt.
Foto: ADAM IHSE/TT

Vill regeringen slösa tid, folk och pengar i största allmänhet? Då är friår en lysande idé.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Friåret ska utredas igen - nu under det listiga täcknamnet "alterneringsår". 

Det är Miljöpartiet som ligger bakom, förstås. Deras samhällsvision bygger ju på pelarna "Vi behöver inte jobba så mycket" och "Jättemycket välfärd till alla!"

S-majoriteten består däremot av vuxna. Så det förvånar föga att regeringens budskap på DN Debatt är lastat med förbehåll: Det "bör övervägas om staten borde understödja en möjlighet till så kallat alterneringsår."

Men MP har fått igenom sitt friår en gång tidigare så utspelet förtjänar att tas på allvar.

Friår - bra mot allt utom vatten i knäna?

Syftet med alterneringsåret är storståtligt. Det ska bidra till allt från "rörlighet, utveckling och ett längre arbetsliv" till att "minska risken för arbetslöshet och ohälsa". 

Rörlighet låter ju vitalt och bra, men all rörlighet är inte önskvärd. När sköterskor, lärare och socionomer rör sig bort från sina arbetsplatser i stort antal, knäar välfärden. 

Det gamla friåret, som föregicks av försök i tolv kommuner under åren 2002-2004, utvärderades av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utveckling, Ifau. Man fann att kvinnor, offentliganställda och äldre var överrepresenterade bland dem som tog ledigt. 

En statlig drive för att få sköterskor och fröknar att gå hem vore milt vansinne.

Regeringen hoppas visserligen på alterneringsåret som nyckeln till ett längre arbetsliv. Men var fick man den idén ifrån? Friåret visade sig snarare leda till tidigare pensionering. 

Med tanke på demografin, stora pensionsavgångar och arbetskraftsbrist i många yrken behöver svenskarna jobba så länge som möjligt. Ett friår vore totalt självmål.

En majoritet av friårstagarna blev varken entreprenörer eller kompositörer utan ägnade sig åt "rekreation": de tog det lugnt. 22 procent gick en utbildning - men en av tre hade nog gått en utbildning ändå, antar Ifau. Sporren att starta eget blev minimal. 

Minskad ohälsa är inte heller att hoppas på. Friåren 2002-2004 minskade inte sjukfrånvaro. 

Friårsvicken går sällan till långtidsarbetslösa

Långtidsarbetslösheten är i dag ett stort orosmoln. Nyligen skällde Ylva Johansson (S) på Arbetsförmedlingen för att den inte får bukt med problemet. Det är "oacceptabelt" att armén av sysslolösa växer "lavinartat", sa ministern. 

Friåret skulle inte ändra på den saken. Inte ens om regeringen - likt förra gången - krävde att de som står långt ifrån arbetsmarknaden prioriteras som friårsvikarier. 

De som fick vikariaten 2002-2004 stod närmare arbetsmarknaden än den genomsnittsarbetslösa. De var yngre och hade inte varit utan jobb så länge. Drygt en tredjedel jobbade redan på friårsfirarens arbetsplats när de fick sitt vick. 

Friåret kan vara en vinstlott för den som vill odla sin trädgård mot betalning. Men det är ingen politisk genväg för att lösa ett enda av de samhällsproblem som Sverige brottas med. Tvärtom.


Läs också:

Snälla väljare, ge MP fyra friår vid nästa val 

Marianne Lundström har rätt om ungdomsfixering