Förra söndagen firade premiärminister Alexis Tsipras att grekerna sa nej vid valurnorna till långivarnas krav. "Demokratin kan inte bli utpressas", förklarade han högtidligt.
Bara en vecka senare har Tsipras redan gått med på tuffare villkor än de som det grekiska folket nyss nobbade. Men långivarna kräver mer, till del eftersom landets ekonomi nu är betydligt sämre skick än innan folkomröstningen utropades.
Eurozonens stats- och regeringschefer var vid midnatt på söndagskvällen ännu inte överens om vilka krav man ska ställa för ännu ett räddningspaket. Men i de dokument som sipprat ut från förhandlingarna finns en rad krav på reformer som Grekland måste klubba i parlamentet redan till på onsdag, bland dem breddad skattebas, automatiska utgiftssänkningar och ett mer hållbart pensionssystem.
Om detta inte genomförs finns förslag om en tillfällig Grexit - alltså att Grekland tillfälligt skulle tillåtas lämna eurozonen.
Strukturreformer är ett måste. Det är inte EU:s fel att Grekland dras med korruption, ineffektiv byråkrati och bristande konkurrens. Bland de förslag som euroländerna diskuterar finns rena självklarheter, som att statistikmyndigheten måste stå fri från politisk påverkan. Att ett sådant krav fortfarande måste ställas efter fem år av krispaket visar varför långivarna misstror den grekiska reformviljan.
Men reformer måste också mötas med skuldavskrivningar om Greklands ska kunna få fart på tillväxten. I det förslag som eurozonen diskuterade på söndagskvällen fanns dock bara förslag om lägre räntor och längre löptider för lånen. Det är inte tillräckligt.
Oavsett om resultatet av förhandlingarna blir ännu ett krispaket eller ett grekiskt utträde ur eurozonen väntar tuffa prövningar för det grekiska folket. Ett nyval kan inte uteslutas och att nazistiska Gyllene Gryning redan i dag är landets tredje största parti är mycket oroande.
Detta är inte bara en kris för Grekland - utan för hela Europasamarbetet. Förhandlingarna om det grekiska krispaketet har blottlagt stora sprickor inom den Europeiska unionen. Lettland och Litauen uppges finnas bland den grupp av mer hårdföra länder, anförda av Tyskland, som kan tänka sig ett grekiskt utträde ur eurozonen.
Det är svårt att tro att balternas bristande betalningsvilja inte åtminstone delvis har att göra med att Alexis Tsipras flörtar öppet med Vladimir Putin samtidigt som Ryssland uppträder provokativt mot de baltiska staterna.
Fler mörka moln tornar upp sig vid horisonten. Storbritannien ska hålla en folkomröstning om EU-medlemskapet. Och i Frankrike har Front Nationals Marine Le Pen, som vill skrota hela unionen, medvind i opinionen. Det i en tid när europeisk enighet är av yttersta vikt och ökad politisk integration lär krävas för att få rätsida med valutaunionens brister.
Oavsett vilket utfallet i förhandlingarna med Grekland blir lär det finnas få anledningar att jubla.