Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Moderaterna är värda framgången

Att Moderaterna plockar flest väljare från de andra högerpartierna vinner fler än M på.
Foto: OLLE SPORRONG
När M tappar väljare till kulturkrigskamraterna i KD och SD blir partiet osäkert och fladdrigt.
Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Att Moderaternas trägna arbete i sak börjar ge utdelning är utmärkt. Sverige behöver ett stort och ansvarstagande liberalkonservativt parti som tror på sig självt.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

För första gången sedan våren 2016 blev Moderaterna i veckan största parti i en opinionsundersökning. 

Enskilda mätningar bör visserligen alltid tas med en skopa salt. Avståndet till Socialdemokraterna i Demoskops/Aftonbladets undersökning är litet och S är fortfarande största parti i andra undersökningar. 

Samtidigt finns det starka skäl att ta den underliggande trenden på allvar. Demoskop har generellt förutspått riksdagsvalen ganska väl. Och att M har vind i seglen är uppenbart. 

Partiet landade på över 22 procent i SCB:s stora undersökning före jul. I Demoskopmätningarna har man klättrat 5 procentenheter till över 23 procent sedan i våras. 

Coronan är en förklaring. S fick en väntad opinionsskjuts när folk slöt upp bakom regeringen i pandemins inledningsskede, men har tappat stöd i takt med att smittan förvärrats och dödstalen stigit. Stefan Löfvens och Morgan Johanssons shoppingturer under julen har inte hjälpt.

M hittade samtidigt rätt balans tidigt i pandemin. Partiet pressade på för masstestning redan i mars och drev regeringen framför sig med förslag på ekonomiska krisåtgärder såsom omsättningsstöd och temporärt slopade arbetsgivaravgifter. 

Där och då visade man att det är M – inte SD – som leder oppositionen när det bränner till på riktigt. 

När M tappar väljare till kulturkrigskamraterna i KD och SD blir partiet osäkert och fladdrigt.

Parallellt har man borrat ner huvudet och fokuserat mer på policyarbete än att gorma ikapp med SD och KD, vilket man generellt inte behärskar.

I debatten om gängvåldet har M varit mer på tårna än något annat parti. Man har lanserat en lång rad skarpa förslag och man har hamrat in sitt övergripande budskap mycket disciplinerat. Likadant i migrations- och integrationsdebatterna. 

Och på försvarsområdet har man drivit på för ökade anslag och en Natooption men framför allt demonstrerat ett helhetstänk som andra partier saknar. 

Det 24-punktsprogram som lades fram under Folk och försvar i veckan visar inte minst att M tar de ibland diffusa men mycket konkreta hoten från Kina på stort allvar. 

Man kan med fog invända att Moderaterna fortfarande är ute och cyklar om klimatet, krusar för friskolelobbyn, är för naiv om arbetskraftsinvandringen och emellanåt skjuter över målet i rättspolitiken.

Men att partiet belönas för sin nya, mer seriösa inriktning är i grunden ett stort sundhetstecken. När M tappar väljare till kulturkrigskamraterna i KD och SD blir partiet lätt osäkert och fladdrigt. Att tendensen nu tycks vara den omvända – M plockar flest väljare från högerpartierna, enligt Demoskop – vinner alla utom Ebba och Jimmie på. 

Sverige behöver ett stort och ansvarstagande liberalkonservativt parti som tror på det rationella samtalet, prestigelöst samarbete och inte minst sig självt.