Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Miljöpartiets utopier hotar jobben

regeringsställning måste Miljöpartiet och dess språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson få plus och minus att gå i hop.

Miljöpartiet gick som tåget i EU-valet. Det är inte konstigt. Alltfler väljare inser att miljön är en extremt viktig fråga som måste lösas på internationell nivå. Men Miljöpartiet i en svensk regering - det kan bli en riktigt skakig färd.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Miljöpartiet, som ska spika sitt valmanifest i helgen, vill höja bensinskatten rejält och införa en lastbilsskatt. Det är i grunden bra. Transportsektorns utsläpp är ohållbara och extremt kostsamma för både samhälle och planet. Signalen till marknaden måste vara stenhård: Byt färdsätt, koldioxidutsläpp är inte framtiden. Även den flygskatt som MP vill införa är befogad, det är absurt billigt att flyga i dag.

Det kan säkert behövas smarta differentieringar av dessa miljöskatter, exempelvis av hänsyn till glesbygden. Men en omställning är oundviklig.

 

Miljöpartiet är dock inte bara miljövänligt; man har också en tydligt tillväxtkritisk tradition. Det visar sig i synen på kärnkraften. Här har vi ett energislag som har tjänat Sverige extremt väl. Kärnkraften ger landet mycket av den energi som har gjort tillväxt, hög sysselsättning och välstånd möjligt, utan att förstöra klimatet.

Om Miljöpartiet var mer pragmatiskt och mindre utopiskt, skulle man rimligen acceptera kärnkraften åtminstone som en tillväxtkrycka att stödja sig mot, medan koldioxidutsläppen fasas ut. Men icke. MP vill höja kärnkraftsskatten och snabbavveckla kärnkraften. Snabbavveckling är i själva verket en prioriterad fråga inför eventuella regeringsförhandlingar med Socialdemokraterna, har språkröret Åsa Romson deklarerat. Men en sådan vore ett dråpslag för den energiintensiva svenska industrin.

 

Miljöpartiet är alltså berett att göra det bästa till det godas fiende. Och man öppnar med viss rätt för kritik från höger om att vilja "beskatta allt som rör sig".

Miljöpartiets grundläggande misstänksamhet mot tillväxt visar sig även på andra områden. I lördagens Svenska Dagbladet, till exempel, slog språkröret Gustav Fridolin ett slag för friåret - ett år ledigt med lön, för lyckligt lottade - och för möjligheten att jobba mindre. Han hänvisade bland annat till "slitiga kvinnoyrken".

Men om antalet arbetade timmar minskar och tillväxten stannar av, blir det ju mindre pengar till den offentliga sektor där de slitiga kvinnoyrkena ofta återfinns. Då anställs det färre människor. Och då blir jobben ännu mer slitiga. En god välfärd, både för brukare och anställda, förutsätter god tillväxt.

 

Miljöpartiet behövs som korrektiv i det politiska landskapet, som motvikt till de många betongpartierna. Men väljarna bör inte bedra sig: i regeringsställning kan man inte vara utopisk och hyperideologisk. Man måste se att det finns målkonflikter i vårt komplexa samhälle. Och man måste få plus och minus att gå ihop.

Det finns skäl att tvivla på att Miljöpartiet är vuxet den uppgiften.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!