Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Miljöpartiet leker svälta räv med kärnkraften

Sveriges omställning hänger på energifrågan. Låt inte Miljöpartiet kapa elen.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Läsarbild
Foto: ADAM IHSE / TT / TT NYHETSBYRÅN

Socialdemokraterna duckar den akuta frågan om kärnavfallets slutförvar för att inte stöta sig med Miljöpartiet. Därmed tar MP i praktiken Sveriges energipolitiska framtid som gisslan genom en teknikalitet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Ska utsläppen pressas mot noll till 2050 måste bilar och fabriker börja gå på el i stället för fossilt och den svenska energiproduktionen öka massivt. 

Stålindustrin kapslar in utmaningen perfekt. Att förädla järnmalm är extremt energikrävande, sektorn svarar för 13 procent av svenska utsläpp. De två fossilfria satsningar som aviserats av LKAB och H2 Green Steel i Norrland kommer på egen hand att sluka hälften av Sveriges nuvarande energiproduktion.

Vindkraften behöver byggas ut men målet om att fyrfaldiga den till 2040 räcker inte. Ska ekonomin klara att ställa om samt konkurrenskraften bevaras, måste antalet terawattimmar fördubblas eller till och med trefaldigas på en generation. Även om vindkraften byggs ut enligt plan – långt ifrån säkert på grund av kommunveton – täcker den endast in en tredjedel av det framtida behovet, marginellt mer än i dag.

Omställningen hänger på elen och kärnkraften är det enda realistiska alternativet om vi ska kunna alstra tillräckligt. Livskraftiga reaktorer måste drivs vidare så länge som möjligt. Forskning i nya tekniker måste subventioneras, till exempel där driftavfall återanvänds.

Men framför allt måste lagringsfrågan lösas omgående. I dag förvaras allt högaktivt kärnbränsle som har förbrukats av svenska reaktorer – cirka 7000 ton – i ett ”mellanlager” i Oskarshamn. Det börjar dock bli fullt; den tillåtna gränsen kan nås redan 2023.

Situationen är absurd men symptomatisk för hur regeringen hanterar frågor där samsyn i grund och botten saknas.

Tanken har sedan länge varit att flytta avfallet till ett slutförvar i urberget under Forsmark i uppländska Östhammar. Såväl Strålsäkerhetsmyndigheten som kommunen har gett grönt ljus men regeringen, som har sista ordet, har i praktiken lagt locket på sedan 2018.

Vattenfall som driver Forsmark och Ringhals varnar för att läget är akut. Fattar inte regeringen beslut före 31 augusti i år kan reaktorerna tvingas stänga ner redan 2024. Det finns helt enkelt ingenstans att göra av driftavfallet. 

Stefan Löfven & Co svarar med halvmesyrer, som att ge dispens för mer mellanlagring samtidigt som beslutet om slutförvaring skjuts på framtiden ännu en gång. Detta trots att både Vattenfall och Östhammar länge och uttryckligen begärt att frågorna ska behandlas gemensamt eftersom planeringshorisonterna är så långa. (Det tar 30-40 år för bränslet att kallna innan det kan slutförvaras.) 

Situationen är absurd men också symptomatisk för hur S-MP-regeringen hanterar avgörande frågor där samsyn i grund och botten saknas. På samma sätt som med till exempel gruvtillstånden duckar Socialdemokraterna en avgörande fråga för att inte stöta sig med stödpartiet. Därmed ges MP i praktiken möjlighet att ta Sveriges energipolitiska framtid som gisslan genom en teknikalitet. Hur är det att ta ansvar för landet?

Övriga riksdagspartier måste skruva upp trycket. S måste sluta förhala. Höj gränsen för mellanlagringen och ge grönt ljus för slutlagring – samtidigt och med detsamma. Sveriges omställning hänger på energifrågan. Energifrågan hänger oundvikligen på kärnkraften. Låt inte Miljöpartiet kapa elen.