Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Miljöpartiet är inte cyklistens bästa vän

I regeringsställning har cykeln främst varit rekvisita för språkröret Per Bolund, MP.
Foto: ERIK SIMANDER / TT NYHETSBYRÅN
Miljöpartiets språkrör prioriterade uppenbarligen inte cykelfrågorna under sin tid i regeringen.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Ryktet säger att Miljöpartiet är cyklistens bästa vän. Tyvärr stämmer inte det.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Cykeln har gjort en renässans i storstäderna och inte sällan har det underlättats av klok politik från lokala miljöpartister. I exempelvis Stockholm har trafikborgarrådet Daniel Helldén under två mandatperioder byggt fler cykelbanor, breddat gamla och förbättrat snöröjningen. 

Men cykling är inte bara en lokal fråga. De nationella politikerna har makten över trafiklagstiftningen och statliga Trafikverket ansvarar för en åttondel av alla cykelvägar i landet.

Sju år med Miljöpartiet i regeringen har dock inneburit en besvikelse.

Några större ekonomiska satsningar har det inte blivit. Tvärtom har investeringar i viktiga regionala cykelvägar strukits i brist på pengar. I Trafikverkets förslag till nationella infrastruktursatsningar de kommande 15 åren läggs fortfarande bara en procent på cykling.  

Miljöpartiet har därmed missat ett gyllene tillfälle att minska utsläppen från transportsektorn med investeringar med mycket hög samhällsekonomisk nytta. Att partiet samtidigt har prioriterat att dela ut miljarder till enskilda elcykelägare är obegripligt.

Stadsmiljöavtalen – där kommuner kan få medfinansiering till lokala cykelsatsningar – har inneburit en viss kompensation. Men summorna har varit små och reglerna relativt krångliga. Andra insatser har mer haft karaktären av papperstigrar – som den nationella cykelstrategin, som har gjort i princip obefintliga avtryck i verkligheten.

Det finns en lucka för borgerliga partier som vill trampa förbi.

I lagstiftningsarbetet har regeringen knappt haft styrfart – även om det är positivt att kommunerna numera har bygga så kallade ”cykelgator”. I Stockholm har Daniel Helldén i flera år kämpat mot statliga myndigheter som förbjudit honom att tillåta cykling mot enkelriktat – något som redan är verklighet i en lång rad europeiska länder. Men först i oktober i år gav regeringen till slut Transportstyrelsen i uppdrag att ens utreda frågan. Om och när förslaget kan bli verklighet är högst osäkert – MP har sedan dess inte bara hunnit lämna regeringen, utredningen ska dessutom vara klar först efter nästa val.

När Miljöpartiet får kritik för den politik som regeringen bedrivit har man ofta skyllt på motsträviga socialdemokrater. Det ligger en viss sanning i det påståendet. Infrastrukturdepartementet har styrts av socialdemokratiska statsråd som helt uppenbart prioriterat ned cyklingen.

Men det magra utfallet måste samtidigt förstås som ett resultat av att inte heller Miljöpartiet prioriterat cykelpolitiken i förhandlingarna.

Utländska partikamrater har varit klokare. Efter de skotska parlamentsvalen i våras blev The greens tungan på vågen. Partiet använde den positionen till att driva igenom en tredubbling av budgeten för cykelinvesteringar i Skottland. 

Miljöpartiet har ett oförtjänt gott rykte i cykelpolitiken. 

Här finns en lucka för borgerliga partier som vill trampa förbi.