Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Miljöpartiet är fortfarande ett aktivistiskt enfrågeparti

Lövin och Fridolin kan se en smula modfällda ut, men tänker ändå nischa in sig som det optimistiska partiet inför höstens riksdagsval.

Vid sidan om miljöpolitiken bjuder MP mest på fluff. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Trots att Gustav Fridolin och Isabella Lövin ser mer modfällda ut än de flesta i politiken, vill de profilera MP som det optimistiska partiet.

Egentligen är det inte så konstigt. Det finns ett stråk av stark optimism i det gröna partiet - optimism på gränsen till väckelsetro. 

Mänskligheten står inför valet mellan paradis och helvete - mellan en grön, fossilfri värld och ett inferno av klimatkaos och miljöförstörelse. Det är budskapet i MP-ledningens predikan på DN Debatt.

De har förvisso rätt i att det kan gå åt fanders med klimat och miljö. Och på detta område nöjer de sig inte med att babbla. De har fått igenom viktiga gröna reformer, bland annat en klimatlag som binder framtida regeringar vid den gröna masten, kraftfulla och automatiska skattehöjningar på bensin och diesel och en mekanism som tvingar bensinbolagen att gradvis öka andelen biodrivmedel i sina produkter.

Det är paradistron som gör partiet så märkligt och oseriöst. 

Rönnerdahl han källsorterar

Sverige ska inte bara bli "världens första fossilfria välfärdsland" och ett lysande föredöme för mänskligheten. Det är ett veritabelt lyckorike som anas bortom kröken, med en helt ny homo suedicus - en aktivistisk Rönnerdahl som skuttar med ett skratt ur sin tv-fåtölj för att "vara med och göra klimatomställningen i sin vardag". 

Ty "förändringen kan inte bara bäras av dig och mig själva, vi måste bära den tillsammans", skriver MP-ledningen.

I det gröna lyckoriket kan alla gå ner i arbetstid så att "vi får mer tid för varandra". Men det betyder inte att välfärden blir lidande, tvärtom: barngrupperna i förskola och fritids ska minska, unga som mår dåligt ska "få hjälp i tid" och barn- och ungdomspsykiatrin ska gå från krishärd till att bli "köfri".

Migrationspolitiken blir generösare, bland annat ska kvinnor som lever under hedersförtryck få en fristad i Sverige. Väl här, är risken noll att de hamnar i en trångbodd förort, vägg i vägg med andra kvinnor och flickor som lever under hedersförtryck, får man anta. För Miljöpartiet ska bygga barnvänliga täta städer som avskaffar segregationen.

Som en extra touch av perfektion: Tåg ska sammanbinda hela landet - och de här tågen kommer att gå i tid!

Miljöpartiet kan åka ur riksdagen

Lika detaljerade och noggranna som Miljöpartiet kan vara när det gäller miljöpolitiken, lika yviga och utopiska är de inom andra politikområden. Rörelsen som startade som ett enfrågeparti är fortfarande ett enfrågeparti. Allt som inte är miljö, har drag av amatöristiskt fluff.

Och det är uppenbart att partiet inte har mognat av att sitta i regeringen. Tron på politikens makt och räckvidd, bara man vill väl, tycks vara obruten. 

Kanske tänker sig Fridolin & Co att de en dag ska få egen majoritet i riksdagen och att de i då kan vända floder utan hinder. Men risken är att de åker ur riksdagen i höst. 

Skulle de lära sig något av det, i så fall?

Det är svårt att tro.

 

Läs också:

Vilka ska ställa bilen i stället, Moderaterna?

 

Fotnot:

I tv-spelaren ovan syns förra veckans avsnitt av Ledarsnack. Denna gång om Liberalernas kris.