Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mer skatt på arv - mindre på jobb

Exempelvis. Författaren Stieg Larssons bror och far slapp skatta för miljonarvet. Vänsterpartiets Lars Ohly var med om att avskaffa arvsskatten.
Foto: Patrick Trägårdh

Gamla nyheter kan bli som nya. Bara de packas om i en ny rapport.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Den 25 januari 2012 skrev LO-ekonomerna på DN Debatt om behovet av en ny skattereform. De hade knåpat ihop en rapport och föreslog bland annat att arvsskatten skulle återinföras. Och i går var det dags igen. LO-ekonomerna hade uppdaterat sin gamla rapport och kunde återlansera sitt förslag om arvsskattens comeback på DN Debatt.

LO-ekonomerna stämplar slopandet av denna skatt som ”anmärkningsvärt”. Det hade varit klädsamt om de hade redovisat vilka som var ansvariga.

För det ”anmärkningsvärda” är att det var Göran Persson och Socialdemokraterna som skrotade arvskatten 2004. Och det extremt anmärkningsvärda är att Lars Ohly och Vänsterpartiet tryckte på ja-knappen i riksdagen, till glädje för alla H&M-miljardärer i släkten Persson. Vilket visar vilket ryggradslöst parti V är.

Märkligt är också att arvsbeskattningen ändrades retroaktivt. Allt var klappat och klart för att denna skattereform skulle gälla från den 1 januari 2005. Men så inträffade den fruktansvärda tsunamin och Pär Nuder skrev en ny proposition där startdatumet flyttades bakåt till 17 december. Detta var förstås ett oblygt försök från regeringen Persson att köpa sig fri från delar av kritiken mot den taffliga hanteringen av tsunamikatastrofen.


Vänsterpartiet vill nu återinföra den arvsskatt man varit med om att avskaffa. Det är V ensamt om i riksdagen. Men arvskatt är inte någon extrem ”socialistisk” skattebas utan finns i stora delar av världen. I USA varierar den mellan 18–40 procent, Storbritannien har 40 procent och våra nordiska vänner har också en arvsskatt. Sverige tillhör den minoritet inom EU som helt saknar denna skattebas.

Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson har sagt bestämt nej till en ny arvsskatt. Här missade partiet en chans att profilera sig mot regeringen. I stället valde S att göra upp med SD och stoppa höjningen av brytpunkten med motiveringen att regeringen sänker skatten för rika. Samtidigt som S alltså vill behålla noll kronor i skatt på miljardarv.


Varför ska den som en ärver en miljon skattebefrias, medan den som jobbar ihop till en miljon drabbas av marginalskatter i den absoluta världstoppen. Som Magdalena Andersson dessutom vill höja av ”rättviseskäl”. Vari består då rättvisan att den som gifter sig rikt kan få en skattefri miljonutdelning, medan den sjuksköterska som vidareutbildar sig ska straffbeskattas på grund av sin kompetensutveckling?

I en ny skattereform bör arvsskatten återinföras för att finansiera sänkt skatt på arbete. Nivån kan diskuteras, liksom undantag för att underlätta generationsväxlingar i företag. Men principen måste vara att det i skattehänseende ska löna sig mer att jobba än att ärva.

Att S med allt tjat om växande klyftor vill straffbeskatta ambitiösa och hårt jobbande individer, men fortsätta skattebefria arvingar till miljardärer har inte fått den uppmärksamhet galenskapen förtjänar.