Mellanmjölkståg är inte framtiden

I folktäta Spanien går det undan. Direkttåget mellan Madrid och Barcelona, 61 mil, tar två och en halv timma.

Trafikverkets motvilliga förslag om nya mellanmjölkståg är helt av banan. Politikerna bör välja mellan riktiga snabbtåg och att satsa på breda regionala nät.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Med en riktig höghastighetsbana där tågen kör 320 kilometer i timmen tar det två timmar från huvudstaden till Göteborg och 2:28 till Malmö. Men det är dyrt att bygga och bör göras i ett svep. Det betyder att staten måste låna kanske 320 miljarder kronor. 

När regeringen bett Trafikverket att göra sina prioriteringar för 2018-2029 var ordern klar. Ni får 622,5 miljarder kronor från statsbudget och kanske 90 till från trängsel- och banavgifter och regionala bidrag. Det ska räcka till allt. Också nya vägar och slussar och förstås allt eftersatt underhåll.

Alltså kunde Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon inte förslå ett äkta snabbspår. Det ryms inte i den ekonomiska ramen. I stället lanserade hon ett mellanmjölkståg som ska gå i 250 kilometer i timmen, på ett ballasterat spår. Det blir billigare att bygga. Men dyrare i underhåll. 

Denna kompromissbana ska dessutom byggas i etapper. Sett från Stockholm kan man då åka fortare än i dag mellan Järna och Linköping, sen går det söligt söderut fram till kanske 2050 eller 2060, beroende på budgetläge. Mellan Hässleholm och Malmö ska det dock bli åka av lite tidigare.

Dumsnålat med underhållet länge

Etappmodellen ger dålig utväxling för pengarna. Dessutom finns risken att politikerna avbryter projektet på vägen när andra sektorer i samhället ropar på insatser. Och frestelsen att dra ner på det dyra underhållet är i sådana lägen oemotståndligt. En mycket stor del av dagens alla förseningar förklaras med nedfallna ledningar, signalfel, växelfel och gud vet vad. Det beror på att politiker och tjänstemän dumsnålat på driftkontot i åratal. 

Trafikverkets förslag innehåller några grejer politikerna borde stryka direkt när besluten ska tas i vår. Vill vinterturismföretagen i Sälen ha en flygplats bör de bygga den med egna pengar. Och Norrbotniabanan är ingen bra idé, den bör inte startas med sträckan Umeå-Skellefteå. Den bör stanna på ritbordet.

Det finns mycket som talar för att Sverige bör öka den relativt låga statsskulden och investera i riktig hög fart. De som ivrar för den tanken bör ägna hösten och vintern åt att göra realistiska beräkningar av kostnader och tidsåtgång så att riksdagsledamöterna vet vad de har att välja emellan.

Bygg för pendlingstrafik

Alternativet till snabbtåget är inte mellanmjölken utan att investera i fler spår och mötesplatser i regionaltrafiken. Förslaget om fyra spår mellan Uppsala och Stockholm som finns i den nya planen är gott ett exempel på vad man kan göra. Det blir många miljövänliga pendlingsmöjligheter från 50 000 nya bostäder.

Oavsett vilket framtidsval politikerna gör så har de i ett avseende inget val - de måste uthålligt satsa på underhåll av järnvägen. Annars vinner flyg och bilar miljöskadlig mark. 


Läs också: 

Järnvägskaoset måste styras upp 

På väg ur spår