Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Medial självkritik är ingen svaghet

Misstron mot mediernas rapportering om invandring kan inte bara skyllas på högerpopulismen.
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det pågår en kampanj för att undergräva förtroendet för medierna. Just därför är det extra viktigt att medierna idkar självkritik när rapporteringen har brustit.



Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I helgen stormade det kring Sveriges radio efter att en bild spridits som hur visar ett plakat med texten "Jimmie=rasist" står inne i en av Sveriges Radios sändningsbussar. Kritiker menade att bilden var ett bevis på hur partiskt public service är.

I själva verket hade en reporter bara flyttat på ett plakat som någon hade fäst vid sändarbussen i väntan på att slänga det i soptunnan, enligt SR. Den verkliga storyn handlar i stället om hur snabbt det går att fabricera en nyhet i dagens medielandskap och få snurr på den.

"Skylthistorien" är bara ett av många exempel på att det pågår ett utdraget ställningskrig mot traditionella medier eller MSM - mainstream media - som de ofta förkortas i så kallade alternativmedier. Det är inget svenskt fenomen; kampanjerna bedrivs över hela västvärlden i syfte att sprida misstro. 

Ryssland har sett den stora potentialen i dessa underströmmar och använder dem i sina påverkansoperationer. Om människor inte längre litar på officiella sanningar är de mycket mer mottagliga för alternativa sanningar, vilket minskar motståndskraften i de liberala demokratierna.

Misstron speglar verkliga brister i rapporteringen

Frågan är hur den etablerade pressen ska reagera på denna utmaning. En del tycks dra slutsatsen att medierna inte längre har råd att ägna sig åt självkritik. Anfall är bästa försvar. Om allmänheten misstror mediernas rapportering är det bara ett utslag av att den högerextrema propagandan har lyckats med sitt syfte. 

Det är en farlig väg. Tvärtom har det blivit viktigare än någonsin att medierna uppfattas som trovärdiga och konsekvensneutrala. När bara var tredje person känner förtroende för mediernas rapportering om invandring är det en varningssignal att ta på allvar.

Denna misstro återspeglar verkliga brister i journalistiken under åren fram till den akuta flyktingkrisen hösten 2015. Medierna levde inte upp till sitt granskande uppdrag och ställde inte de självklara frågorna om hållbarheten i den migrationspolitiska linje som Sverige hade valt. 

Först i samband med den panikartade omläggningen kom diskussionen om kostnader, volymer, kommunernas kapacitet, bostadsbrist, ensamkommandes ålder och så vidare. Det går inte att babbla bort detta misslyckande. 

Däremot kan medierna dra lärdomar av det. Som att det är viktigt att pressen skaffar sig egen kunskap i centrala sakfrågor och vågar agera mer självständigt gentemot den politiska makten.

Så kan förtroendet återvinnas

Alla kan konstatera att rapporteringen numera är mycket mer allsidig och rättfram. Därför borde det inte ses som någon fatal prestigeförlust att erkänna tidigare misstag. Tvärtom är det just så som medierna kan bygga upp förtroendet igen: genom att visa att man alltid är redo att korrigera fel och idka självkritik när det är befogat.

Sval professionalism och konsekvensneutralitet är vägen framåt. Inte att låta sig dras in i ett ställningskrig mot högerpopulismen.


Läs också: Brösttoner ökar inte förtroendet för medier