Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Med näsan i plånboken

LYFT BLICKEN. Alliansens rabblande av hur många kronor extra olika yrkesgrupper har fått i plånboken har börjat gå på tomgång. Foto: BERTIL ENEVÅG ERICSON/SCANPIXFoto: Bertil Enevåg Ericson / Scanpix

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Att vinna val handlar om att läsa sin samtid. När alliansen segrade i valet 2006 fångade man upp ett växande missnöje med den dolda arbetslösheten som sminkades över av utanförskap. En nöjd statsminister stod mot en hungrig opposition.

Vad oroar då dagens väljare? Ja, inte är det privatekonomin i alla fall. Den arbetande delen av befolkningen har sett sina realinkomster öka kraftigt under senare år.

Däremot märks ett växande missnöje med välfärden. SVT rapporterade häromdagen att runt 60 procent av väljarna upplever försämringar i såväl sjukvården och skolan som det sociala skyddsnätet.

 

Alliansen har hittills tagit lätt på den oron. På pressträffen i går använde man två försvarslinjer: regeringen har redan satsat 30 miljarder kronor extra på välfärden sedan 2006 och förresten så fungerar sjukvården redan utomordentlig väl.

Sanningen är att ökningen är marginell i löpande priser. Men visst, det är rätt att punktera myten att regeringen skulle ha skurit ner på välfärdens kärna för att finansiera skattesänkningarna. Göran Hägglund (KD) har också vissa poänger när han hävdar att vården är bättre än sitt rykte.

Men det övertygar likväl inte. Alliansen har fastnat i plånboksfrågorna. De rabblar fram och tillbaka hur många kronor extra en sjuksköterska eller en metallarbetare har fått i sänkt skatt. Retoriken har börjat gå på tomgång.

Jobbskatteavdragen har utan tvekan varit en framgång, som har hjälpt till att hålla uppe sysselsättningen trots att krisåren avlöser varandra. Men den jobbskatteskapande effekten är av allt att döma avtagande och nu finns det inget utrymme kvar för ofinansierade skattesänkningar.

 

Enligt Konjunkturinstitutet är reformutrymmet under de närmaste åren lika med noll. Det innebär att alla utgiftsökningar som regeringen gör nu måste betalas med kommande åtstramningar.

Det är här välfärden kommer in i bilden. Ska det skäras ner i verksamheterna eller ska kommunerna möta de växande behoven genom att höja skatterna i snabb takt?

Om regeringen duckar i den frågan lär man få svårt att vända opinionen inför valet nästa år. Det är i princip aldrig fel att sänka skatter på arbete. Men då måste man visa att man är beredd att höja skatter på annat, såsom konsumtion och boende. Men den här regeringen har tvärtom urholkat flera sådana skattebaser såsom fastighetsskatten och restaurangmomsen.

 

Välfärdens utmaningar handlar sannerligen inte bara om pengar. Skolan har fått ökade resurser och vi ligger internationellt sett mycket högt. Trots det sjunker resultaten på ett alarmerande sätt. Många av vårdens utmaningar handlar om en bristfällig personalförsörjning snarare än brist på pengar.

Men då måste alliansen övertyga om att man har lösningar på de problemen. Vård, skola och omsorg är förstås en fråga för kommunerna och landstingen i första hand. Men väljarna förväntar sig mer till svar från regeringen än att allt bara blir bättre och bättre dag för dag.