Få platser är så minerade som den som judar kallar för Tempelberget och muslimer benämner Haram al-Sharif. På denna plats i östra Jerusalem står helgedomarna bokstavligt talat på varandra.
Här låg en gång judarnas heligaste tempel, som den västra muren – Klagomuren – är en rest av. I dag är berget i stället hem åt islams tredje heligaste plats, nämligen al-Aqsamoskén. Varje steg som tas på denna plats kan sätta känslor i svall hos miljontals människor. Minns bara när den israeliska högerledaren Ariel Sharon beträdde området i september år 2000; det blev startskottet för den andra palestinska intifadan.
Bland israeliska aktivister växer hela tiden kraven på att judar ska få tillträde till moskéområdet för att bedja. Högerpolitiker inom premiärminister Netanyahus parti spelar villigt med och ger bränsle åt de messianska budskapen om att templet en dag ska återuppbyggas.
Det är en farlig väg som Israel har slagit in på. Men svaret på dessa provokationer kan inte vara att förneka judendomens starka band till denna plats - den enskilt viktigaste för varje troende jude. Det är dock just vad som har gjorts i en resolution som röstades igenom nyligen inom UNESCO, FN-organet för bland annat världsarven.
Resolutionen, som hade tagits fram av ett antal arabstater, benämner platsen enbart med dess arabiska eller engelska namn, dock aldrig som Tempelberget vilket judarna kallar den. Även Klagomuren beskrivs som "Al-Buraq Plaza" medan den benämning som israeler och resten av världen använder sätts inom citationstecken.
Denna resolution valde alltså Sverige som ett av få europeiska länder att stödja. Sex länder - däribland Storbritannien och Nederländerna - röstade nej och 17 avstod.
Misstanken ligger nära till hands att Sveriges ja är en del av kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd. Sedan tidigare är det känt att arabvärlden är prioriterad i Sveriges övertalningsförsök inför omröstningen den 28 juni.
Det vore i så fall riktigt illa. Sverige ska självfallet ta strid med Israel på de områden där det är befogat. Bosättningspolitiken och Israels ovilja att gå in i seriösa fredsförhandlingar bör kritiseras på såväl bredden som höjden. I ljuset av detta var Sveriges erkännande av Palestina framsynt.
Men vad Sverige inte bör ägna sig åt är att kritisera Israel för att landet försvarar sin befolkning mot terrorism eller, som nu, ifrågasätta judars band till Jerusalems heligaste platser. Det är stötande i sak och underminerar dessutom den legitima kritik som Sverige för fram i andra sammanhang.
Situationen blir inte bättre av att det nyss avslöjades att en svensk minister gjort en vedervärdig jämförelse mellan israeler och nazister. Sveriges röst i världen blir alltmer oklar.
Fotnot: Formellt är det utbildningsdepartementet och Gustav Fridolin (MP) som är instruktionsansvariga för UNESCO-ärenden. Frågan har dock varit föremål för gemensam beredning och kollektivt beslutsfattande mellan utbildningsdepartementet och UD.
Läs också: Hur smutsig är den svenska FN-kampanjen?
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.