Malin Siwe
Just in time är en god princip för mycket av varutillverkning. Om lagren är stora är risken stor att efterfrågan förändras och grejerna blir osålda.
Det är resursslöseri.
Men när det kommer till personalförsörjning är det direkt dumt. Ändå finns det många arbetsgivare som tänker väldigt kortsiktigt när anställer, lägger scheman och fördelar arbetsuppgifter.
Offentlig sektor är inte en bit bättre än privata företag i det avseendet.
”Det råder stor brist praktikplatser för studenter som utbildar sig till sjuksköterskor och lärare.”
Citatet kunde ha stått i dagens tidning. Men det är hämtat från en Eko-sändning i maj - 2002.
Problemet har funnits i över tjugo år, och har bara blivit värre. Och förstås katastrofalt under pandemin.
Men den stränga ransoneringen av praktikplatser fortsätter. Till exempel har region Skåne en priolista som gäller till 1 juli.
Specialistsjuksköterske- och barnmorskestuderande går före grundstudenter. Vård- och omsorgsstudenter på gymnasienivå går före dem som läser på yrkeshögskolan.
Praktik på mindre än 64 timmar genomförs inte på någon grundnivå utan omvandlas till teoretiska uppgifter av skolorna.
Detta är en Döbelnsmedicin, den hjälper i dag men gör läget sjufalt värre i morgon.
Rektorer som har brist på legitimerade lärare resonerar likadant. De utbildade lärarna som finns på skolan måste undervisa eleverna och hjälpa de oexade kollegerna. Då går det inte att lassa på dem handledning också.
Men vilket slit blir det då inte senare när fler och fler som inte fått VFU, verksamhetsförlagd utbildning, måste anställas trots allt? På skolor och i vården.
I det privata näringslivet är det näskorta tänkande också utbrett. Arbetgivareförbunden klagar i högan sky över att yrkesvägledare inte lyckas övertyga högstadieelever att välja praktiska program.
”Ett samhälle som bara består av professorer kommer snabbt att falla ihop” skrev Golvbranschens VD Johan Aspelin härförleden i GP.
Framtidstro genom prao? Knappast när den nästan helt saknar praktisk praktik. Som i Göteborgsregionens nya koncept.
Så sant. Men år ut och år in har lärare, fack, Skolinspektionen och Skolverket larmat om att handledningen ofta är dålig, om företagen alls ställer upp med tillräckligt många praktikplatser.
Praktiken är den stora vitsen med yrkesprogrammen på gymnasiet. Liksom yrkeshögskolan och flera högskoleutbildningar.
Grundskolarna har länge haft svårt att få fram praoplatser. Ändå lobbade Svenskt Näringsliv för att två veckors prao ska vara obligatorisk. Det gäller sedan höstterminen 2018.
Naturligtvis har det sedan dess fattats praoplatser. Det slutar med att en del elever får hänga med skolvaktmästarna.
I Göteborgsregionen skryter man med konceptet ”Framtidstro genom prao”. Vad kan då det innehålla?
Fyra elever hade ”prao” på Göteborg Energi i våras. Veckan innehöll också studiebesök på gymnasieskola, möten med politiker, test av digitala verktyg för gymnasievalet och skattjakt.
Alltså det mesta – utom rejäl praktik.
Men det är riktig sådan som lönar sig, för arbetsgivarna som slipper senare utbildningskostnader och kan rekrytera. Och för studenterna som får de faktiska kunskaper som ger jobb.
Praktik kostar en del nu, men det är i längden mycket dyrare att avstå. För alla arbetsgivare. Och för alla önskar möta kunnigt yrkesfolk i lust och nöd.