Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Siwe

Universitetet ska inte lära folk odla morötter

När något blir hippt vill staten vara med. Så nu finns universitetskurser i stadsodling och bidrag till odlingskoordinatorer.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det finns saker som är som gjorda för civilsamhället, som att odla sin trädgård. Den som inte bor i radhus eller villa hör med hyresvärden om det går för sig att sätta upp pallkragar eller gräva ett litet land på gården. I bostadsrättsföreningen tar man upp frågan på årsmötet.

Man enas om vem som ska göra vad, om odlingarna är enskilda eller kollektiva. Sen är det bara att köpa frön och plantor. Och instagramma växtligheten om man är sugen på uppmärksamhet.

 

Så görs också i många fall. Men diskret och oavlönat påtande faller inte alla i smaken. Man vill inte bara odla växter utan även sin ekonomi och sitt ego. Då startar man projekt, motiverade med signalord i tiden. Får odelat positiva omnämnanden för sin stadsodling. Fräck fänkål och busiga bärbuskar; ; (Betyder blink blink på internet).

När verksamheten är medialt stekhet hakar offentliga tjänstemän på. Universiteten är på tå. Får man studenter får man intäkter. Alltså erbjuder Stockholms universitet i sommar 7,5-poängskursen "Stadsodling - planering, miljö och hälsa".

I Uppsala var namnet "Stadsjordbruk - permakultur och lokala matsystem. Kursbeskrivningen avslutades käckt: "Med lite tur och skicklighet kan du skörda dina egna grönsaker efter kursens slut!". Så blir det inte. Kursen ställdes in. Folk anser sig antagligen kunna dra upp en morot på egen hand utan högskoleutbildning också i Uppsala.

 

Våra vanligaste bidragsspridare är förstås med. Vinnova, statens "innovationsmyndighet", plöjer ner 9,5 miljoner kronor i ett projekt för att skapa "kommersiellt jordbruk i stadsmiljö". Men det är inte brist på bönor, utan på bostäder.

Projektledare Anders Rasmusson på Lantbruksuniversitetet i Alnarp förklarar på projektets hemsida: "Stadsodling har fantastiska sociala effekter".

Ja, någon kan få jobb som odlingskoordinator. En sådan finns för dem som odlar på 800 kvadratmeter på Seved i Malmö. Kommunen har betalat projektstöd. Det kan synas märkligt att ha en anställd för att ett 30-tal invånare ska odla på en yta stor som en villaträdgård. Men man ska ju ta hand om alla som kommer på studiebesök för att se märkvärdigheten.


Gunilla Andersson på Malmös miljöförvaltning vitsen Södermanlands nyheter i maj: "Odlingarna har bidragit till att öka värdet på bostäderna och öka tryggheten". Och visst, värdar har renoverat. Men brottsligheten består. I juni skadades två av splitter efter en granatsprängning och fyra skottskadades.

I Lund är det statliga Arvsfonden som pröjsat en projektledare och en odlingskoordinator för stadsodling på Linero i tre år. Två träffar i veckan med ekologiskt arbete och "samarbetsövningar där vi utforskar demokratibegreppet i praktiken". Som du sår får du skörda eller åt var och en efter behov kanske?

Låt folk odla sin egen trädgård, eller en gemensam. Men håll staten och kommunerna utanför. Det viktiga frivilligarbetet blir inte bättre av att skattefinansierade självförverkligare koordinerar insatser. De leder snarare till kvävande övergödning.