Malin Siwe
Varje datoriserad invånare i Sverige borde bokmärka samma hemsida - svenska.se. Där finns Svenska Akademiens ordlista, SAOL, och svensk ordbok, SO, båda praktiska när man vill få den moderna svenskan rätt.
Det tredje verket på sidan är det verkligt storartade: Svenska Akademiens ordbok, SAOB.
I SAOB finns nästan en halv miljon ord med rika exempel på hur de använts i skrift från 1521 och framåt. Där finns också beskrivningar av ordens etymologi, ursprung. (Etymon är grekiska för sann.)
Första bandet kom 1893. Nästa år kommer det sista och 39:e, som innehåller Ä och Ö.
Länge levde ordboksredaktionen i Lund på intäkterna från Post- och Inrikes Tidningar, PoIT, men den är sedan 2007 en e-tjänst hos statliga Bolagsverket med kungörelser från myndigheter och bolag.
Kungöra förresten. I SAOB finns detta exempel:
”Ty ath scrifften sägher till Pharaonem, Ther till haffuer iach vpweckt tigh .. ath mitt nampn skall wardha kungiordt j hela werldenne”.
Det är från 1526, ur ”Thet nyia testamentit på swensko”.
SAOB är knökad av sådana ljuvligheter, som varje lärare - och i synnerhet de som undervisar i svenska - kan använda återkommande i undervisningen.
Många elever torde bli mer nyfikna på språk när de får se hur det förändras och utvecklas genom seklen. Andra får genom textcitaten syn på historiska förhållanden som de vill veta mer om.
Och även lågstadiebarn lär inse, och helst lära därav, att det tar fan så mycket längre tid att läsa när skribenterna stavar som de har lust.
Svenska Akademiens plan var att fortsätta arbetet med SAOB även efter att man skålat för Ö. Artiklarna om ord på A är ju skrivna på slutet av 1800-talet.
Nya ord behöver läggas till. Felaktiga förklaringar korrigeras. Detta nationalmonument till bokverk måste helt enkelt hållas levande.
17 miljoner kronor är mindre än vad Tillväxtverket i fjol gav i bidrag till ”projekt som adresserar platsers utmaningar i spåren av coronapandemin”.
Men i december deklarerade Svenska Akademien att det fattas pengar. Att hålla i gång kostar 17 miljoner om året. När Bolagsverket tog över PoIT fick de betala Akademien 13 miljoner kronor årligen för privilegiet.
I fjol upphörde avtalet och Akademien fick en klumpsumma, 46 miljoner. Den täcker inte ens tre års arbete.
Naturligtvis kan de aderton prioritera om. Ta bort klassikerutgivningen. Dra ned på Nobelbiblioteket. Se om några priser och stipendier kan slopas.
Det bästa vore dock att staten klev in. 17 miljoner kronor är nålpengar. Det är en miljon mindre än vad Tillväxtverket i fjol erbjöd i bidrag till ”projekt som adresserar platsers utmaningar i spåren av coronapandemin.”
Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) har hittills inte givit besked. Hon har sagt något om ”armlängds avstånd” på språkområdet, följt av att ”det är inte lämpligt att staten är helt normgivande i utvecklingen av språket.”
Hennes uttalande är obegripligt. Statliga Språkrådets rekommendationer om klart och begripligt myndighetsspråk har fallit på hälleberget.
Välvilligt tolkat kanske ministern menar att en ständigt uppdaterat SAOB skulle kunna bidra till normeringen. Så det är bara att slanta upp.
Gustafsdotter säger sig ”älska kulturarvet”. Att se till att SAOB får evigt, och ständigt pånyttfött, liv vore ett bra och billigt kärleksbevis.