Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Siwe

Staten måste sluta göda segregationen

Inga kommuner norr om Gävle är med bland de 32 regeringen ger statsbidrag för att de har ”socioekonomiska utmaningar”.Foto: Tillväxtverket
Angereds resecentrum invigdes 2019. Fick Trafikverkets arkitekturpris.Foto: Eddie Lothman / Västtrafik

Segregationen ökar. Rikspolitikerna borde fråga sig om deras speciella statsbidrag bidragit till eländet.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I maj kom Riksrevisionens granskning av riktade statsbidrag till utsatta områden. Numera ska det dock helst heta ”socioekonomiskt eftersatta” i den politiska prosan.

Det ändrar förstås inte ett dyft. 

Riksrevisionen konstaterar att det finns ett 30-tal specialbidrag för kommunerna att söka. Alla med sina egna regelverk, som gör att en stadsdel ena gången räknas som tillräckligt segregerad för att kvala in och andra gånger inte.

Granskarna åkte till Angered i Göteborg för att kolla läget. Där konstaterade man att lokalpolisernas närvaro knappast ökat trots order från regeringen i regleringsbrevet.

Varken polisen själv eller omgivningen märker att det skulle ha blivit fler områdespoliser.

Varken poliserna själva eller omgivning upplever att det skulle ha skett något nettotillskott.

Angered är ett av de 23 ”särskilt utsatta” områdena på polisens lista. Det finns ”utsatta” och ”riskområden” också i totalt 28 kommuner.

Regeringen räknar 32 kommuner som varande i segregerat trångmål. På deras lista finns även småkommuner som Filipstad, Perstorp och Åstorp.

Det gör att de har kunnat söka statsbidrag från Tillväxtverket och i praktiken använda lite som de vill, vilket i sig är en fördel.

I Göteborg har man använt det för att finansiera nio processledare som ”inte arbetat operativt utan haft ett fokus på att ge stöd i att integrera jämlikhetsarbetet och strategierna in i kommunens ordinarie arbete”.

Processledare? Det låter som mötespladderpersonal med powerpointpresentationer.

Det låter som mötespladderpersonal med powerpointpresentationer. Sådana som de flesta kommuner redan har för många av - till skillnad från lärare och socionomer. 

Skolverket har haft statsbidrag för karriärtjänster för lärare och rektorer i utsatta områden, med olika kriterier. Ett av dem delades ut i det som kallades urban-15, femton stadsdelar i nio kommuner. Några skolor fick, men inte andra i det nära grannskapet fastän svårigheterna var lika illa.

Ja, och så har vi förstås statsbidragen till organisationer och föreningar. De där som fick Bettan Byvald, socialarbetare i Angered sedan 30 år, att protestera i SvD i helgen: 

”Vi ger bidrag till olika föreningar, religiösa samfund och olika etniska grupper som är väldigt inlåsande. Vårt bidragssystem handlar om att hålla människor åtskilda och det är aldrig bra.”

Byvald har så rätt. Statsbidragen till vuxnas fritidsaktiviteter i samfund och studieförbund bör tas bort. Då slipper vi också de eviga upptäckterna av deltagarfusk och propaganda för odemokratiska värderingar. 

De riktade statsbidragen styr dessutom ofta fel. Sommarlovsskola för elever i åttan och nian som riskerar att inte klara gymnasiebehörighet kan låta bra. 

Vore det inte bättre att ge lågstadiebarn sommarskola?

Men vore det inte bättre ge låg- och mellanstadiebarn möjligheten? På den nivån kan studenter och gymnasister rycka in som lovlärare och stärka de smås läsning, skrivning och matte. Det som är grunden för att klara högre årskurser.

Det är mycket som brister i den kommunala styrningen. Men där är ändå pejlen bättre på vad som behövs i olika stadsdelar än vad den är i regeringskansliet.

Rikspolitiken bör koncentrera sig på sitt, som att: strama åt migrationspolitiken och få ordning på rättspolitiken.