Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Siwe

Staten borde satsa på nya bostäder, inte sommarhus

Är det verkligen rimligt att lägga 90 miljoner kronor på att sanera marken på sommarön Norrbyskär?Foto: FOTO: JONAS NILSSON / FOTO: JONAS NILSSON

När skattebetalarna står för notan borde man prioritera ny mark för bostäder framför att sanera rena semesterområden.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I fjol jublades det i Västerbotten. Man får 90 miljoner kronor i statsbidrag för att sanera marken på den gamla sågverksön Norrbyskär, som med rätta är klassat som riksintressant för kulturmiljövården.

Där i havet utanför Hörnefors byggde industrimannen Frans Kempe ett mönstersamhälle 1895. Naturligtvis för att tjäna pengar på timret som flottades dit, men också för att göra sitt i kampen mot socialismen.

Arbetarna på ön fick för tiden stora bostäder i vackra hus, ritade av Kasper Sahlin, som fått ge namn åt Sveriges Arkitekters prestigefyllda pris. 

De boende fick elektricitet på tidigt 1900-tal. Där fanns skola, sjuksköterska och barnmorska. Hyggliga försäkringsvillkor. Men påbud om nykterhet var strikta och fackföreningar gjorde sig icke besvär. Först 1919 lyckades de etablera sig.

Sanering för sommargäster

På 1920-talet hade Norrbyskär 1 400 invånare. 1957 las sågverket ner. Åk dit, det är sevärt. Men färjan går bara från slutet på april till och med september. Sedan decennier finns inte längre några fastboende. Det har blivit en sommarö; med värdshus, museum och lägerverksamheter.

Och då är frågan - är det rimligt att lägga 90 miljoner kronor på att schakta bort enorma jordmassor där för att skydda turisterna och sommarstugeägarna från dioxiner, tungmetaller och polyaromatiska kolväten?

Tyvärr finns det mängder av förorenad mark i gamla industriområden runtom i Sverige. Många av dem ligger utmärkt stadskärnenära, som gjorda för att bygga klimatsmart cykel- och kollektivtrafikvänligt. Men byggkostnaderna, som är bedrövligt höga som de är, blir ännu högre när marken måste saneras.

Trelleborg och Norrköping har båda beviljats statsbidrag för att städa upp efter sina gamla gasverk. Trelleborg fick 56 miljoner kronor och ska riva alla byggnaderna, men jämte bostäderna också återuppbygga Ungdomens hus. Norrköping har beviljats stöd i två omgångar (32 plus 105 miljoner) för att bygga en ny stadsdel i inre hamnen, där Kolkajen och gasverket legat. 

Det är bra. Men det betyder att en mängd andra kommuner med förorenade övergivna industritomter blir utan.

Kommuner blir utan pengar

I Ljungby har kommunen tänkt bygga ett gruppboende samt anpassade lägenheter vid Lagan. Betydligt större areal visade sig dock vara full med föroreningar, som DDT, än man trott. Planeringen avstannade, börjar man arbetet går det inte att få statsbidrag. Men i februari i år fick man grönt ljus och 1,9 miljoner. 

Den offentliga ekonomin har inte obegränsade resurser. I år har regeringen avsatt drygt 700 miljoner kronor för bidrag till marksanering, men regeringen fastslår i regleringsbrevet till Naturvårdsverket att maxbeloppet totalt för stöd till områden där det ska byggas bostäder är 160 miljoner.

Man kan drömma om ett föroreningsfritt Sverige. Men på marken är det ett betydligt större problem att det saknas en mängd bostäder än att turisterna på Norrbyskär kan få en kort tillfällig tungmetallträff.

Enligt Boverket prognos kommer det i år att påbörjas bygget av 51 000 bostäder. Behovet är 64 000 om året. Politiker, prioritera det.

 

Slarv och fusk - därför är det så dyrt att bygga. Experten förklarar i Ledarsnack.