Malin Siwe
På onsdagen meddelade Åsa Lindhagen sin kandidatur. Åsa vem? Regeringens anonymaste minister - med ansvar för jämställdhet, integration och segregation - vill göra MP tydligare.
Varför? Hon vill kunna se sina barn ”i ögonen och säga att jag gjorde vad jag kunde”.
Lindhagen betonar att MP står på utsatta människor sida till exempel kvinnor som arbetat hela livet ”tvingas vända på varenda krona efter pensionen för att ens ha råd att köpa mat”.
Nej, så illa är det inte. Visserligen är många äldre besvikna över att pensionen är låg, arga på att de inte kan resa och ge presenter till barn och barnbarn de tänkt sig. Men också garantipensionen räcker till mat, till och med en fryst hummer någon gång.
Annika Hirvonen överträffar Eva Goës i känslosam svada
Åsa Lindhagen utklassas dock i grenen förvriden verklighetsuppfattning av gruppledaren i riksdagen, Annika Hirvonen. Hon var inte född när Eva Goës var språkrör, 1986-88, men överträffar denna i känslosamhet (som ibland fick medröret Birger Schlaug att generat ställa sig på behörigt avstånd under torgmöten).
På Expressens debattsida skrev Hirvonen: ”Jag vill vara en röst för alla som inte har en egen. För djuren och naturen. För dem som ännu inte har fötts och de som på ålderns höst är beroende av alla oss andra.”
Och inte minst för ”den som inte vågar bli förälder av rädsla för de stora hot som följer med klimatkrisen”.
För det senare skulle proffspolitikern Hirvonen göra mer nytta om hon läste till KBT-psykolog.
Och så har vi Rebecka Le Moine, som kryssade sig in i riksdagen. Hon talade i fjol anslutning till Rovdjursmarschen i Stockholm, ett arrangemang som bland annat våldsaktivisterna i Djurfront och Hunt Saboteurs Sweden stod bakom - vilket hon hävdar att hon inte visste.
Le Moine vill kriga, inte skaffa vänner
Le Moine är kritisk mot MP-ledningen. Hon anser att för mycket låter som talepunkter godkända av Stefan Löfven. Det är inte hennes stil, hon är radikal.
”Jag kom inte till politiken för att skaffa vänner. Jag är här för att kriga för min åsikt och stå för något”, säger hon i Expressen.
Språkrörspost som ego boost? Tja, kanske det. Men den som vill få något uträttat i politiken måste faktiskt skaffa vänner där.
Partisekreterare Märta Stenevi har gjort en rask karriär i partiet. Gick med 2012, var regionråd i Skåne 2014-16, kommunalråd i Malmö 2016-18 under S-ledning. I valet tappade MP mest av alla, 3,2 procentenheter. Och hamnade utanför styret som nu är S+L.
Som språkrör ämnar Stenevi slåss för fortsatt regeringsmedverkan. Och uppmuntrar tal om bäversafari och lådcyklar, även om andra hånskrattar.
”Jag tror att jag kan bidra med ett större självförtroende”, sa Stenevi i Ekot.
Föralldel. Men knappast i klass med Le Moines.
Detta är en orättvis betraktelse
Sista kvinnan ut i denna orättvisa betraktelse är Janine Alm Ericson, också gruppledare i riksdagen. Det parti som står henne närmast, förutom MP, är V. Hon hävdar att regeringen ”levererat en fantastisk politik”.
Sa jag världsfrånvänd?
De val det har gått bäst för de gröna i Sverige är när pålästa kvinnor talat sakligt om miljöpolitik: om skatteväxlingar, nya tekniska lösningar och prioriteringar. Åsa Domeij 1988 och Maria Wetterstrand 2002, 2006 och 2010.
Att med darrande röst tala om världens allmänna uselhet och att gömma sig bakom baaarnen hjälper varken MP eller Sverige.