Malin Siwe
”Enbart det bästa är gott nog åt svenska folket”, sa den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller under förra seklet. Han var inte först med att ge luft åt detta höga ideal. Nil satis nisi optimum - inget utom det bästa är gott nog, heter det på latin.
Som utopiskt ideal duger sentensen, men när den tillåts påverka praktiska beslut blir det ofta galet. Ta handskarna och operationsmunskydden som fanns i Socialstyrelsens beredskapslager, de utrangerades i somras. De var för gamla eller nådde inte upp till dagens nivå på skydd, förklarade Johanna Sandwall, krisberedskapschef på Socialstyrelsen i Sveriges Radio.
Men det är fortfarande ont om skyddsutrustning i vården och hemtjänsten med jämna mellanrum. Står valet mellan inget skydd och icke-perfekt borde det halvdana vara att föredra.
Så resonerar man i kommuner och regioner när det gäller engångsvisiren. Arbetsmiljöverket hävdar att i den mån man ser dem som skydd för personalen får de inte desinficeras och återanvändas. En gång är en gång, även om en gång av verket tolkas som ett helt arbetspass.
Arbetsgivaren ska avgöra om desinficerade engångsvisir är bättre än att inte ha stänkskydd alls
Dock är det till och från brist skyddsutrustning. Därför skrev till exempel Region Gävleborg 12 oktober att när det råder brist på engångsvisir och skyddsglasögon ska arbetsgivaren avgöra om desinfektion ändå är att föredra framför att inte ha något stänkskydd alls. Man gav också instruktion om hur rengöringen ska skötas.
Det bästa får inte bli det godas fiende när coronasmittan ska hejdas.
Det bör det inte på andra områden heller. Men de orimliga anspråken är vitt spridda i Sverige. Ta Försvarsmakten - där har perfektionsidealet länge fått råda till oerhörda kostnader och med usla resultat. Ta Helikopter 14, 2001 beställdes 18 exemplar i en samnordisk upphandling.
Svenskarna hade dock specialkrav. Taket skulle vara 24,5 centimeter högre än i normalmodellen för att långa kirurger skulle kunna operera ombord. Det kostade många miljarder kronor, det hade varit billigare att ge korta läkare bra betalt om behovet av sådan sjukvård någonsin uppstod.
Leveranserna har dragit ut på tiden, reservdelar saknas, helikoptrarna står mest still. Och det där med att utrusta för ubåtsjaktstorpeder som var en stor sak - det sker först någon gång mellan 2026 och 2030.
Det fanns andra, betydligt billigare alternativ - men endast det (förmodat) bästa var gott nog.
Glädjande verklighetsanpassning på bostadsmarknaden - det byggs ettor i stor omfattning
Den senaste svenska normen för trångboddhet kom på 1980-talet, präglat av samma maxim. Ensamstående i en etta - trångbodd. Alla ska utöver kök och vardagsrum ha eget sovrum, även barnen, utom partners; de får faktiskt dela en dubbelsäng utan att räknas som stackare.
I detta fall pågår glädjande nog en reträtt från maximalismen. Det byggs ettor med kök i en omfattning som inte setts på många årtionden, eftersom många inte har råd att bo så rymligt som det politiska idealet föreskrivit. Det är en välkommen verklighetsanpassning.
Samma realism borde prägla besluten hos Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen, Försvarsmakten och övrig offentlig sektor. Att göra något bra är mycket bättre än att göra ingenting i väntan på det bästa.