Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Siwe

Säg upp dig! Det är högkonjunktur

På fem år har stressjukskrivningarna trefaldigats bland kvinnliga akademiker.
På fem år har stressjukskrivningarna trefaldigats bland kvinnliga akademiker. Foto: HELEN RASMUSEN

Var femte person känner obehag inför att gå till arbetet åtminstone några gånger i månaden. Men det finns räddning. I personalbristens Sverige är det lätt att byta jobb.

 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Sjukskrivningarna har ökat länge. De psykiatriska diagnoserna med 126 procent på sex år. Det utgör nu nästan hälften av sjukskrivningarna, enligt Försäkringskassan. 

De flesta arbetsgivare betalar ut sjuklön första veckan utan att kräva läkarintyg. Därför är det svårt att veta vad kortfrånvaron beror på. Brakförkylning eller förlamande illamående av tanken att gå till jobbet?

Sveriges företagshälsor noterar i sin jobbhälsobarometer att andelen svenskar som inte har någon sjukdag alls under ett år ständigt sjunker. Värst är det bland folk under 30 år; där har inte ens var femte man varit helkry. Det är lite bättre bland kvinnorna. 

55+arna är de mest heltidsfriska

Bäst närvaroandel har 55+arna, även om den krymper också bland dem. Där har nästan hälften av männen infunnit sig varje arbetsdag och en tredjedel av kvinnorna. Något att tänka på för äldreskeptiska arbetsgivare.

Att småbarnsföräldrar i lägre grad är helfriska är inte konstigt. Man åker på vinterkräksjukan eller något annat elände telningen fått med sig från förskolan. Smittande ungar förklarar inte allt, 31- till 40-åringarna är mer närvarande än sina yngre kolleger. I alla fall männen.

Barometerfrågorna, som besvarats av över 10 000 personer, spanar efter koppling mellan vantrivsel och sjukfrånvaro. Den finns. Var tolfte anställd säger att hen känner obehag inför att gå till jobbet flera gånger varje vecka. Var åttonde någon gång i månaden. Det gäller även chefer.

Olusten är störst hos de yngsta och minskar med åldern. Och det finns ett starkt samband mellan motviljan och frånvaron. Bland dem som varit sjuka mer än 30 dagar upplever hälften den negativa känslan ganska ofta. De olustiga anser även att det är svårt med balansen mellan jobb och privatliv i hög grad.

Var femte i Saco trackad eller utfryst

Dystert värre. Saco rapporterar dessutom att var femte akademiker har känt sig trakasserad eller utfryst på jobbet det senaste året, särskilt illa är det i offentlig sektor. I hälsobarometern är det dock hotell- och restaurang som är värstingbranschen, men sen kommer skola och vård.

Det finns en räddning för det flesta. I många branscher råder svår personalbrist. Den missnöjde läraren kan söka sig till en skola där hen hört gott om arbetsklimatet. Kocken kan byta krog. Undersköterskan flytta till en arbetsplats som lyssnar på hennes önskemål om arbetstider - och få höjd lön på kuppen.

Det finns många goda, lyhörda chefer i Sverige. Som anställd bör man alltid prata med arbetsledaren först om det som skaver, också om arbetsförmågan är lägre på grund av privata problem. Men blir det ingen ändring är det bättre att försöka rädda sig själv och sin hälsa genom att byta jobb än att vara sjuk då och då och hoppas på mirakel.

Undrens tid har aldrig funnits.

Räds inte las, skyddet mest teoretiskt

Högkonjunktur är det däremot bara då och då. För missnöjda privatanställda gäller det att utnyttja den nu. Och inte rädas att hamna sist på las-listan, i de flesta fall innebär den bara ett teoretisk skydd. 

I offentlig sektor lär personalbristen bestå. Men det är inget skäl för att slita ut själen genom att stanna kvar på en dålig arbetsplats. 

 

Läs också: 

Sjukskrivning är ingen bot mot konflikter 

MALIN SIWE: Är det Löfvens fel att Wikström är utmattad?