Malin Siwe
Peter Lundgren, Sverigedemokraternas man i EU-parlamentet, stod åtalad för sexuellt ofredande. Nu har han friats i Jönköpings tingsrätt.
Agerandet i fyllan och villan på hotellrummet borde aldrig ha blivit en sak för åklagare, polis och domstol. Kvinnan som sannolikt utsatts för tafsning har accepterat Lundgrens ursäkt, och ville inte göra rättsak av det. Men gjorde chefåklagare Maria Sterup - med motiveringen att det inte är upp till brottsoffret att avgöra.
Det har Sterup rätt i, när det gäller allvarligare brott. Men polis, åklagare eller domstolar har inte oändliga resurser. Däremot mycken allvarlig kriminalitet att ta itu med. Då måste man prioritera. Att då lägga tid och pengar på en tafsning sänker förtroendet för åklagarmyndigheten.
Åklagaren som drev målet mot förre jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) - också händer på fel plats- hade i alla fall vett att inte överklaga den friande domen, som kom 11 december i fjol. Men de två utsatta moderata politikerna Cecilia Magnusson och Cecilie Tenfjord överklagade tidigt i januari.
Svea hovrätt har ännu inte fattat sitt beslut, håller planen kommer avgörandet 12 november. Lång tid kan man tycka, men hovrätten har många ärenden att ta itu med - av helt annan dignitet - och de går självklart före.
Man kan ana att åklagarnas omdöme grumlades under påverkan av Metoo
Man kan ana att åklagarnas omdöme grumlades under påverkan av Metoo, kvinnors legitima protest mot de sexuella ofredanden och trakasserier de råkat ut för. Förhoppningsvis leder dessa berättelser till att män tänker efter och att fler kvinnor vågar säga ifrån i stunden själva.
Men när åklagare lägger krut på ageranden som är olämpliga snarare än olagliga - och i så fall svårbevisade - försämrar de i praktiken kvinnors trygghet. Det blir mindre resurser över för att utreda misshandel, stalkning, hedersförtryck och våldtäkt.
Må åklagarmyndigheten dra lärdom av domarna och härefter göra hushålla med de givna resurserna.