Varje dag rapporteras om resursbrist i Sverige. Det är brist på lärare, poliser, sjuksköterskor och socionomer. Det borde leda till att staten och kommunerna går på jakt efter tidstjuvar. På pappersproducerande byråkrati som gör ringa, eller ingen, skillnad i människors liv. Eller försämrar livskvaliteten.
Häromdagen gavs ett typexempel. Statliga Lantmäteriets ortnamnssektion invände mot ett av fyra föreslagna kvartersnamn i Forserum. Lagotton går inte för sig. I Varberg går det däremot bra med Ärilen.
Min gummgissning är att i den mån folk under femtio år kan berätta vad det ena och andra är så känner man till att lagotton är en hundras. Att äril är ett ord för öppen eldstad vet mest inbitna korsordslösare.
Men Lantmäteriet vill inte se lagotton i Nässjö. Utländskt namn. Står inte i Svenska akademiens ordlista. Boxer vore bättre, eller setter. Importerade de med, men för längre tid sedan. Och gammalt är bra. Ibland.
Gammal skånska duger inte
Gamla skånska ord går dock inte för sig, ens i Skåne. Ängelholm avråds bestämt från att inrätta kvarteret Kadorran. Kan uppfattas som ovärdigt. I stället föreslås en översättning till svenska - hönsgumman. Kadorran hade hand om fjäderfän.
I en annan del av lergökastan ville kommunen ha sportnamn. Kvarteren Kolstybben och Startpistolen gick an, men inte Golfklubban. Statens tjänstemän visste med sig att man inte använt detta idrottsredskap i omgivningen. Fel, fel, fel. Där hade funnits en driving range i 20 år. Upplyst om detta faktum nickade staten nådigt ja.
Nu kan ju Lantmäteriet, efter samråd med Institutet för Språk- och fornminnesforskning samt Riksantikvarieämbetet, tycka vad det vill om kvarters-, gatu- och vägnamn inom detaljplanerat område. Det är kommunerna som bestämmer. Men kommunerna måste skicka sina dopplaner på remiss till staten. Som har bestämda synpunkter.
Till exempel ogillar man när gator och byggnader ges namn för att hedra personer. I skriften "Ortnamn och namnvård" beskärmar sig Ortnamnsrådet över Martin Luther Kings plan i Uppsala. Vill man ära personer kan man sätta upp en staty, eller med Wien som föredöme placera kompositörers namn i en gågata.
Jawohl. Där också kan man ta sig till stadsdelen Favoriten och gå på den lååånga Per Albin Hansson Strasse, med gränderna Branting och Rickard Lindström intill. Och hamna vid bostadskomplexet Olof Palme Hof med 409 lägenheter.
Folket ratade engelska i Oskarshamn
Denna byråkrati vad det gäller namngivning är ett utslag av offentlig lyxkonsumtion. De högutbildade smakdomarna vid ortnamnssektionen skulle sannolikt göra mycket större nytta för Sverige genom att arbeta som språklärare. Universiteten skulle jubla om de finge hundra studenter till som kunde skriva begriplig svenska.
Visst. Det kan ske till priset av att Oskarshamns politiker inte avråds från att framstå som fjantar när de vill skapa Battery Park och Power Bank. Men det finns ju en faktor till - invånarna. De röt så rejält att namnen blev Hamnparken och Hamntorget i stället.
Folkligt engagemang är en ren vinst, onödig byråkrati bara en kostnad.
Läs även:
