Malin Siwe
Var tror du störst andel av Kommunals medlemmar är anställda på visstid, i förskolan eller i äldreomsorgen?
Varken undersköterska eller barnskötare är en skyddad yrkestitel. I vilken kategori tror du flest saknar den utbildning som finns?
Svarar du äldreomsorg och undersköterska heter du förmodligen Stefan Löfven eller Lena Hallengren.
Eller så har du tänkt att statsministern och socialministern ändå har rimlig koll på verkligheten när de beskriver hur de ska ”bygga världens bästa äldreomsorg” med förskolan som förebild.
”Det är dags att vi gör med äldreomsorgen det vi som parti för flera år sedan gjorde med den svenska förskolan. Vi måste säkra att hela landet har en jämlik omsorg av hög kvalitet”, skrev Löfven och Hallengren i Aftonbladet i november.
Regeringen har till del skyllt coronans dödliga verkningar inom äldreomsorgen på att personalen är outbildad och att kontinuiteten brister eftersom många har tillfälliga anställningar av olika slag.
Det har säkert haft inverkan. Men det har det på förskolans verksamhet också.
Större andel barnskötare än undersköterskor saknar utbildning.
Låt oss ta det där med utbildad personal. Av undersköterskorna saknar 40 procent den formella utbildningen. Av barnskötarna betydligt större andel.
På förskolorna finns 18 000 utbildade barnskötare och 31 000 anställda utan den formella kompetensen. Där finns förstås förskollärare också, men andelen har sjunkit under fler år till 39,5 procent.
Så var det visstiderna. Det har 30 procent inom äldreomsorgen. Men inom barnomsorgen är det 40 procent av kommunalarna som har tillfälliga anställningar, berättade ordförande Tobias Baudin i Ekots lördagsintervju.
Pratar de inte med varandra inom arbetarrörelsens ledande skikt?
Om de gjorde det skulle knappast förskolan bli förebild för äldreomsorgen vad det gäller kontinuitet och kompetens.
Lyfter man ögonen från den gemensamma läroplanen och tittar på verksamheten är skillnaderna stora.
Vad jämlikhet och likvärdighet beträffar är förskolan heller inget föredöme - annat än på papperet. Lyfter man ögonen från den gemensamma läroplanen och tittar på verksamheten är skillnaderna stora.
För några år sedan mättes ordförrådet hos 275 fyra- och femåriga förskolebarn i invandrartäta Norra Biskopsgården i Göteborg. Tre av fyra barn uppskattades bara kunna runt 2 000 svenska ord, det normala hade varit att behärska minst det dubbla.
En sexåring ska ha ett förråd på mellan 6 000 och 8 000 ord för att klara sig hyggligt vidare i skolan.
Att barn med annat modersmål än svenska har liten vokabulär trots att de gått på förskola är tyvärr inte ovanligt. Och ordförrådet är krympande även hos barn som är uppfödda på svenska, vilket visas genom resultaten på högskoleprovet.
Förskolorna har alltså lika stora problem med likvärdighet som äldreomsorgen, om inte större.
Men visst, det är fler heltidstjänster inom förskolan. Vilket är naturligt eftersom den nästan bara har öppet dagtid, medan äldreomsorgen har störst personalbehov på morgnar och kvällar.
Stefan Löfven har en förkärlek för omöjliga vallöften, i så måtto är världens bästa äldreomsorg inte konstigare än lägsta arbetslösheten i EU. (I december var det bara värre i fyra länder.)
Men att de regerande Socialdemokraterna inte har en susning om verkligheten på de reellt existerande förskolorna är sjufalt värre.
