Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Malin Siwe

Politik är inte polissak

Foto: Sven Lindwall

Politiker ska ägna sig åt politik. Inte åt PR-pajaserier som att polisanmäla fenomen de ogillar bara för att det ger rubriker.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vänsterpartiets Ulla Andersson polisanmälde hamburgerkedjan Max för bestickning eftersom företaget skickat ett presentkort på 100 kronor till de 349 riksdagsledamöterna som tack för krogmomssänkningen. Och visst fick hon rubriker. Men tilltaget borde slå tillbaka. Hårt.

Ulla Andersson har visserligen bara suttit som lagstiftare sedan 2006, men borde ändå ha lite koll på mutlagen. Och om hon nu inte har det borde hon ha kollat praxis innan hon gick till polisen. Då hade hon begripit att en hundring, som dessutom ges efter att ett beslut trätt i kraft, knappast räknas som bestickning.

Nu tvangs åklagare Gunnar Stetler vid riksenheten mot korruption fatta beslut om att det inte blir någon förundersökning mot Max. Det tog honom inte lång tid. Men Stetler borde aldrig behövt befatta sig med saken.

Ulla Andersson är dessvärre inte ensam om att belasta den redan ineffektiva polisen. Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting anmälde trafiklanstingsrådet Christer Wennerholm (M) för brott mot upphandlingssekretessen när han skrev att SL ska investera 7,2 miljarder i nya tåg på T-banans röda linje. I och med att beloppet nämns riskerar upphandling att bli så dyr, menade S.

Med det resonemanget skulle alla offentliga investeringsbudgetar vara hemliga. Och så vill väl ingen medborgare ha det.

Vänsterpartiet har polisanmält avknoppningar av vårdcentraler i landstinget, och en miljöpartist avknoppning av förskolor och hemtjänst i Stockholms stad. Men politik ska inte göras till polisärenden. Politik ska bedrivas ute bland medborgarna och i de politiska församlingarna. Och blir besluten helt bort i tok finns möjligheter att laglighetspröva dem. Beslut från en nämnd eller fullmäktige kan överklagas, och det görs alldeles för sällan.

Men i Ulla Anderssons hemstad Gävle, där hon förr var kommunalråd, har det gjorts. Och den rödgrönt styrda kommunen fick bassning av förvaltningsrätten för att den efterskänkt ett lån på 6,5 miljoner till privata Furuviksparken. Det är otillbörligt gynnande av enskild. Om Ulla Andersson varit mer på tårna hade hon kunnat förhindra detta brott, i stället okynnesspringer hon till polisen med strunt.

Många kommuner fälls för otillbörligt gynnande. Moderatledda Täby fick besked om att Tibble gymnasium sålts för billigt (och har i efterhand fått in 6,6 miljoner av nya ägaren). Nästan lika blå Stockholm har fått domar emot sig om avknoppade hemtjänstföretag. Röda Lessebo fick order om att ta tillbaka beslutet att gå in med 23 miljoner i bolaget man samäger med börsnoterade New Wave.

Ibland lyder kommunalpolitikerna domstolsutslagen. Ibland ignoreras de. Men i regel drar politikerna lärdom för framtiden. Till exempel görs det inte längre avknoppningar där ex-anställda bara betalar för inventarier.

En god opposition är aktiv och kritisk när en beslutsprocess pågår. Den pinnar inte till polisen för att få PR för sina invändningar mot fattade beslut.

Och i den byråkratiska sumpmark som stavas Stockholms läns landsting borde den rödgröna oppositionen jobba övertid för att se till att beslut tas i rätt forum. Det är först då det går att överklaga olagligheter med framgång.