Malin Siwe

Panikräddningen av Cementa håller inte

Cementa i Slite får köra på till nästa sommar. Men behovet av cement finns kvar då också.
Foto: KARL MELANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Näringslivsminister Ibrahim Baylan (S) fipplar med tillfällig lagändring. Det är ohållbart i längden.
Foto: ERIK SIMANDER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Spillkråkan används flitigt av motståndarna till den planerade staden Landvetter södra.
Foto: Steffen Hannert / wikimedia commons

Det är bra att regeringen låter Cementa bryta kalk åtta månader till. Men beslutet är ohållbart.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

”Det är bara att konstatera att inom överskådlig framtid har Sverige ett behov av cement”, sa näringslivsminister Ibrahim Baylan (S) när han presenterade regeringens Cementa-plan.

Sen är det bara att konstatera att den överskådliga framtiden är väldigt kort - åtta månader. Det är så lång extratid regeringen vill ge kalkbrytningen i Slite.

Att en ny tillståndsansökan kan skrivas, prövas, beslutas om, överklagas och prövas igen i flera instanser till i juni nästa år går inte att föreställa sig. Ens för den mest fantasifulle.

Så då står Sverige där igen. Utan cement till broar, vägar, järnvägar och bostäder. Utan det fundamentala byggmaterialet för vindkraften som ska rädda klimatet.

Det går inte att ersätta Slitecementen med import på så kort sikt, och om det väl görs ökar transportutsläppen. Att öka brytning på annat håll i Sverige kräver också en mångårig tillståndsprocess.

Regeringen tänker göra en ”tillfällig och tidsbegränsad” ändring i miljöbalken som ger ”regeringen möjlighet att ge tillstånd för bergtäkt och vattenverksamhet inom ramen för redan givet tillstånd”. 

Motivet är att det handlar om en samhällskritisk verksamhet.

Beslutet är nödvändigt. Men det är ohållbart att regeringen ska kliva in och göra tillfälliga ändringar i miljöbalken när det finns målkonflikter. Det gör det nämligen ofta.

En mängd bostads- och industriprojekt runtom i riket har stoppats för att de planlagts på jordbruksmark. Enligt miljöbalken får sådan mark endast tas i anspråk för bebyggelse om det är ett väsentligt samhällsintresse.

Trots bostadsbrist räknas sällan hus som väsentliga. Inte industrietableringar heller, trots hög arbetslöshet.

Människan är också en del av miljö, och hennes intressen bör också värnas.

Det gå förstås att hitta annan mark att bygga på, till exempel skog. Härryda kommun planerar för en ny stad, Landvetter södra, med 25 000 invånare.

Motståndarna hytter redan med miljöbalken. I skogen finns spillkråka och ett femtiotal andra rödlistade arter. Och så binder skogen koldioxid - ska Sverige inte nå klimatmålen?!

Djur och växter har stoppat många projekt. Växjö kommun fick inte dispens för att flytta orkidén knärot för att bygga bostäder. Mark- och miljööverdomstolen menade att det bara finns bevis för att flyttade exemplar klarar sig i två år, och det räcker inte.

Framledes kan även klimatfarhågor leda till tvärnit. Anders-måste-få-vara-Anders Danielsson utreder hur klimatpåverkan ska bli en del av tillståndsprocesser enligt miljöbalken. 

Då är det svårt att se att det kan bli något av regeringens andra miljöbalksutredning - att få en snabbare och enklare prövning ”med bibehållet miljöskydd”.

Politikerna måste tänka om när det gäller miljöbalken. Som den har kommit att tolkas sätts människornas behov nästan alltid i andra hand. 

Låt Cementa-debaclet bli starten för ett rejält förändringsarbete. Råvaruförsörjning, infrastruktur, bostäder och jobb måste få väga tungt i samhällsplaneringen.

Därmed inte sagt att varje väg, fastighet, fabrik eller gruva -  med eller utan cement - ska få bygglov. Men människan är också en del av miljö, och hennes intressen bör också värnas.