Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Siwe

Namn på gator och torg ska inte vara trendiga

Robert Gustafsson fick sin skylt redan 2007 av kommunalrådet Johan Persson i Kalmar.
Foto: Pressbild från Kalmar kommun.
Foto: Göteborgs spårvägars hemsida.
Östermalms stadsdelsnämnd i Stockholm har beslutat att Tim ”Avicii” Bergling ska få en minnesplats. Bilden visar SD:s vision av hur det kan se ut.
Foto: Protokoll Östermalms stadsdelsnämnd

Namn på gator, torg, spårvagnar och tåg ska leva länge. Då får inte de döpande politikerna vara trendiga.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det peppigt positiva Sveriges huvudstad är möjligen Kalmar. Där döper man sedan flera år gator och platser efter människor som gör eller har gjort gott för kommunen. Även om de fortfarande är i livet.

Vid arenan finns fotbollstränaren Nanne Bergstrands gata. Han ledde Kalmar FF till SM-guld 2008. I Ljungbyholm finns Olof Johanssons väg, uppkallad efter den förre centerledaren. 

Nu är tanken att skådespelaren Robert Gustafsson och teaterproducenten Vicky von der Lancken ska få var sin gata. Ett tack för de att roat bofasta och besökare med buskis på Krusenstiernska gården. 

Därintill skapas Roger Kaliffs torg, vilket fick miljöpartisten Max Troendlé att protestera. Roger Kaliff är ju kommunfullmäktiges högst levande ordförande.

Även om torget inte pryds med en staty av Kaliff i 24-karats guld är det lite Turkmenistan över tilltaget.

Missnöjet stannade inte där. ”Direkt olämpligt”, kommenterade Lennart Dehlin som sysslar med ortnamnsfrågor på Lantmäteriet.

Ortnamnsrådet rekommenderar att kommunpolitiker tar ställning till att hedra avlidna med gator och platser tidigast tre till fem år efter att de dött. Att uppkalla efter levande personer är man absolut emot. 

För vad gör man om den hyllade senare i livet gör ett moraliskt felsteg eller begår ett omdebatterat brott? Eller om gamla försyndelser grävs fram? Suddar ut namnet för att inte förknippas med något solkigt?

I en opinionskänslig tid kan det bli svårt att hitta rätt adress då. Och är det schyst att låta en människas liv definieras misstagen i stället av förtjänsterna?

Utsuddning har inträffat. I Göteborg rullar spårvagnar döpta efter såväl levande som döda och fiktiva hederspersoner. 

Men vagnen Sven Gulin försvann med hänvisning till att högerpolitikern och klädföretagaren - Gulins och Pepita - manat till annonsbojkott av antinazistiska GHT. I en artikel i GP påpekas att han finns med i Svenska Antisemitiska Föreningens medlemsmatrikel från 1929. 

I matrikeln hittas även ett annat namn - Erik Lemming. På spårvagnen, som är i drift, stavas den fyrfaldige OS-guldmedaljören i spjut Eric. Men det är samma person.

Politiska idioter ska kunna få gator och platser uppkallade efter sig om deras huvudsakliga gärning har varit minnesvärt god

I Stockholm och Solna skulle naturvetaren Astrid Cleve ha fått en gata i nya Hagastaden, hon var den första disputerade kvinnan i Sverige. Men det drogs tillbaka för att hon urskuldade Hitler även efter hans död.

I närheten ligger von Eulers väg, döpt efter hennes ex-make Hans och son Ulf. Hans von Euler-Chelpin var ordförande för Tyska skolan där naziflaggorna vajade och pojkar var med i Hitler Jugend. Men där smäller uppenbarligen Nobelprisen, som båda fick, högre än de obehagliga politiska åsikterna.

Apropå det - en spårvagn i Göteborg heter Sven Wollter.

I Solna föreslog Socialdemokraterna ett ”Jerkas torg” strax efter att Erik Fernström, mer känd som Jerry Williams, gått bort. Han var ogenerad kommunist med bälte från Röda armén och Kuba som idealstat.

Politisk idiot, men musiken var större. Så varför inte? Men skynda långsamt. Liksom med minnesplats för Tim Berling, Avicii, på Östermalm i Stockholm.

Och framför allt, låt inte det lilla usla i en människas liv få avgöra i stället för det stora goda.

På den punkten kan man ändå säga att Kalmar har lyckats. Ingvar Kamprad har en gata vid Ikea, trots ungdomens nazism.