Malin Siwe

MP:s miljöpolitik är rena lotteriet

89 000 elcyklar fick premie, innan potten tog slut, 2018. Nästan lika många såldes i fjol. Utan bidrag.
Foto: MARTINA HUBER
Nu har potten för miljöbilspremium, max 70 000 kronor per fordon, också tagit slut.
Foto: IMAGE OF SPORT / DYLAN STEWAERT/IMAGE OF SPORT/SI SIPA USA
I fjol var det folk som satt upp solpaneler som drabbades när potten tog slut. Men rot-avdraget fick de i alla fall, det har ingen budgetgräns.
Foto: SHUTTERSTOCK
Finansminister Magdalena Andersson (S) har släppt igenom den lotterilika fördelningspolitiken.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Pengarna till klimatbonus för bilköpare är slut. Det måste bli dödsstöten för all orättvis statlig pottpolitik. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Halvvägs in i augusti meddelade Transportstyrelsen att pengarna för klimatbonus är intecknade.

Den som köpt en ny bil som uppfyller kraven har kunnat få upp till 70 000 kronor i bidrag.

Den som i stället har skrivit leasingavtal får stödet genom att månadskostnaden blir lägre. Men den som nyligen skrivit ett hyravtal kan få en obehaglig överraskning. 

När leasingföretaget får sin ansökan om bonusutbetalning stoppad blir det privathyraren som får betala.

Bil Sweden och M, tidigare Motormännen, protesterar och kräver att riksdagen ser till att det blir budgetpåfyllnad av bilbidraget.

Så bör det bli. Men bara året ut. Därefter bör riksdagen aldrig använda sig av pottpolitik mer, hur vällovigt syftet än är. Staten ska inte bedriva bidragslotteri.

Det har dessvärre gjorts gång efter gång, av såväl S- som M-ledda regeringar. Under 00-talet blev människor utan de utlovade bidragen när de installerade bergvärme för att ersätta direktverkande el eller oljepannor. 

Samma gällde för dem som satte in energieffektiva fönster.  

I fjol var det människor som satte solpaneler på sina hustak som blev gruvligt besvikna. De fick visserligen göra rot-avdrag - där finnas inga potter - men inte solcellsbidraget.

Trots de usla erfarenheterna har pottpolitiken fortsatt, på flera områden. 2018 gällde det cyklar, mopeder och MC med elmotor. När pengarna tog slut hade 97 000 premier - 25 procent av inköpspriset, max 10 000 kronor per fordon - betalats ut. Varav 89 000 för elcyklar.

Kul för dem som fick. Mindre roligt för dem som blev utan. Och en riktig fröjd för brottslingar. Riksrevisionen konstaterade att Naturvårdsverket, som betalade ut pengarna, inte hade någon koll.

Norge bör inte bli föremål för svensk biståndspolitik, ens på klimatområdet.

Den som fyllt i att eltrampen kostat 999 000 kronor fick sina tio lax, trots att inköpspriset i själva verket var 9 900 kronor. 

Det förekom falska kvitton och häpna köpare som fick veta att premien redan var uttagen för deras ramnummer. Någon hade tagit cykeln på öppet köp och lämnat tillbaka. Men använt kvittot.

Tidigare miljöstöd för ”goda” bilar har visat samma sak. Folk och företag ser till att tjäna pengar på oavsedda vis. Var fjärde bidragsbil har exporterats, mest till Norge. Oftast inom tre år. 

Norge bör inte bli föremål för svensk biståndspolitik, ens på klimatområdet.

Tillbaka till elcyklarna. Naturvårdsverkets utvärdering visade att de ärliga bidragstagarna främst var högutbildat folk med goda inkomster. 

De hade säkert köpt elcykel ändå. Trenden var uppåtgående. Det såldes nästan lika många i fjol. Utan bidrag. 

Vill staten få folk att cykla, med eller utan motorhjälp, är det smart infrastruktur som gör skillnad. Så att folk törs trampa i stad och på land.

Vill man på folk att bila fossilfritt är det beskattning av utsläpp som är vägen framåt, samt goda laddmöjligheter.

Först till kvarn! är inte fel för den som kränger sneakers i specialupplaga. Men det är motbjudande godtyckligt när staten behandlar medborgarna så. 

Fördelningspolitik av lotterimodell borde både höger och vänster förkasta.