Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Malin Siwe

Matskräcken kostar mer än den smakar

Hamburgare med rosa kärna. Vätternsik. Polska jordgubbar. På sommaren jagar Myndighetssverige förmenta farligheter.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

För två år sedan meddelade Livsmedelsverket att det är en "farlig trend med halvråa hamburgare". Malet kött ska stekas tills inte minsta lilla rosa kan skönjas, annars kan man drabbas av diarré orsakad av ehec. Blotta tanken på att folk äter rå nötfärs fyller verket med fasa. Att någon skulle äta rå fläskfärs finns förmodligen inte i byråkraternas föreställningsvärld.

I Tyskland är det annat. Där kan man köpa en halvfralla med pålägget Hackepeter, även kallat Mett. Det är rå fläskfärs med några bitar rå lök ovanpå. Mycket mumsigt. Hygienregeln är att färsen bara får säljas samma dag den malts.

Det händer att människor blir sjuka av Mettbrötchen. Det tar tyskarna med ro. Scheisse, liksom. Visst finns det rekommendationer om att små barn, gravida och riktigt svaga åldringar bör undvika just denna macka. Men man lämnar åt övriga att göra sin egen riskbedömning.

 

Så icke i Sverige. Här pinnar de kommunala miljöinspektörerna runt på krogarna och läxar upp dem som låter kunderna välja stekningsgrad på burgarna. Såvitt inte färsen malts från ett helt köttstycke som befriats från snittytan ska köttpucken vara genomgrå.

Men vitsen med färs är att ta tillvara kött som inte kan serveras i hel bit. Resurshushållning helt enkelt. Fast när resultatet blir torrt och trist framstår inte det miljösmarta som lika aptitligt. Vilket är synd.

Vuxna människor bör få våga välja en saftig hamburgare också utanför bostaden. Risken för allvarlig förgiftning är så liten att det är larvigt att lägga skattepengar på att bekämpa den.

 

Samma sak kan sägas om de dioxinkontroller som lett till säljstopp för sik som dras upp i Vänern och Vättern. Sverige, Finland och Lettland har förhandlat sig till undantag från EU:s gränsvärden för dioxin i livsmedel när det gäller fisk från Östersjön. Men Sverige glömde bort att tänka på insjöfisken.

Så det går inte att köpa insjösik, som mycket väl kan ha värden under gränsen, men det går utmärkt att köpa lax, sill och strömming som ligger långt över taket. Det utmanar såväl logiken som löjet. Oavsett om man är för eller emot dioxinundantaget.

Man skulle ju kunna tänka sig att tjänstemännen på länsstyrelserna avstod från att prioritera att mäta dioxin i insjöfisk och låta fiskarna sälja de få ton det handlar om. Råden finns ju redan, det är bara säga att de är de samma som för fiskar som simmat i Östersjön.

 

Sen har vi Jordbruksverket som gör jordgubbskontroller, åtminstone 200 stycken i jakt på fusk. Det kan finnas utländska bär i kartonger med svensk flagga. Huva. Naturligtvis ska man inte ljuga om bär heller, men den som får söta polska gubbar i stället för vattniga svenska har inte gjort en dålig affär. Även om det vore bättre om de polska delikatesserna såldes under rödvit flagg, och gärna i spånkort som på hemmaplan.

Svenska myndigheter lägger stor energi på att bekämpa minimala risker. Att skrämmas med mat är en favorit.

Samtidigt sväljer vi alla att en miljon svenskar drabbas av vinterkräksjukan. Varje år. Trots att den också får tråkiga följder för skröpliga. Ingen längtar efter att få den, men få är rädda. Det behöver man inte vara för den rosa hamburgaren heller.