Malin Siwe
Brittiska hovet ville ge en fin bild av den födelsedagsfirande treåringen prins George. Vem kan ha något emot en söt unge med stilig hund?
Rätt många visade det sig. I sociala medier ojade sig upprörda djurvänner, att ge hundar glass kan i värsta fall döda dem och i alla fall ge diarré då och då. Någon kallade det grymhet mot djur.
Någon annan påpekade att lille George ser ut att upprätthålla Windsortraditionen att döda oskyldiga djur, familjemedlemmar jagar ju.
Organisationerna Dogs Trust och RSPCA, Kungliga sällskapet för skydd mot grymhet mot djur, fann sig föranledda att kommentera. De avrådde bestämt från att ge hundar glass och choklad. Om det inte var specialglass just för sällskapsdjuren.
Hundglass finns i Sverige med. På hemsidan hugoandceline.com kostar en burk Lickin´Liver 45 kronor för 120 gram. 375 kronor kilot - det är som värsta strutglassen på stan.
Kilopriset är det samma hos Wonderboo när man handlar vanlig hundmat i sjupack för mellanhund. Men då får Karo svenska råvaror och smakgaranti.
Inte ens svenskt griskött med varje fördyrande krav-, eko- och närproduceratstämpel når upp i den höjden.
Det finns folk som vill kosta på sin bästa vän. Köpa sig samvetsfrid i stället för vanligt torrfoder i storpack för 28 kronor kilo.
Om nu husse och matte tycker det är viktigare att lägga pengar på hundmat än sitt eget käk är det deras fria val. Men när detta jämställande av djur och människor slår igenom i skattefinansierad verksamhet är det illa.
Det går knappt en dag utan rapporter om att polisen saknar resurser för att klara smidiga gränskontroller, hålla ordning och beivra brott i stökiga bostadsområden. Uppklarningsprocenten av vardagsbrott är bekymmersamt låg.
Ändå åker polisen titt som tätt ut och tittar till hundar som är inlåsta i varma bilar. Kanske för att grenar av staten tycks anse att detta är rimligt. Länsstyrelserna i Västra Götaland och Halland manar oroliga medborgare som ser flåsande jyckar att ringa polisen, visserligen på 114 14 och inte 112, men ändå.
I södra Sverige gör polisen en hund-i-bil-utryckning om dagen. Men i Bromölla i lördags kunde polisen notera att larmaren varit överängslig, bilen stod i skugga och sidorutorna var tillräckligt nervevande. Inget ingripande.
Naturligtvis är det eländigt att folk lämnar hundar i heta bilar. Men det handlar trots allt om djur, inte barn. Polisen kan inte göra så mycket mer än en privatperson; spåra ägaren, ringa och om man inte får kontakt - i nödfall slå sönder en ruta och befria hunden.
Var och en kan gå in på Transportstyrelsens hemsida, gå till e-tjänster och skriva in registreringsnumret. Ägaruppgifterna kommer med sekundvändande e-post. Eller via sms-tjänsten. Därefter vidtar googling efter telefonnummer. Det jobbet gör en privatperson långt innan polisen hinner komma till platsen. Vilket kan vara avgörande för hunden.
Det borde länsstyrelserna tipsa om i stället för att hänvisa till polisen.
Individer må hålla sitt husdjur högre än sina medmänniskor och sig själv. Men för offentlig sektor måste det vara klart att idén om att djuren också är människor hör hemma i fablernas värld.
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledare och krönikor.
Läs även: En skogstokig älgutryckning och Djur är inte människor.