Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Malin Siwe

MALIN SIWE: Sila nyspråket

Nyanlända svenskar introduceras i jordbruket. Nyanlända svenskar lär sig sopsortera. Helt begripliga utsagor - om de hade handlat om Norge eller Thailand.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Men när politiker, tjänstemän och journalister allt oftare talar om "nyanlända svenskar" så syftar de inte på svenskar i utlandet utan på utlänningar i Sverige. Till exempel när Sveriges radio rapporterar att "Utbildning i brandskydd för nyanlända svenskar kan rädda liv".

Man kan tänka sig två förklaringar till detta befängda nyspråk. Den ena är göticistiskt storhetsvansinne på steroider; att talaren anser att alla 7,1 miljarder människor på vår jord egentligen är svenskar - fast bara en minimal bråkdel förstått sin sanna natur och tagit sig hit.

Den andra förklaringen är god vilja. Genom ordvalet vill man visa att svenskhet är en öppen historia, att alla ska med. Men gott uppsåt gör inte konstruktionen mindre löjlig. Varsågod, ett smakprov från länsstyrelsen i Kronoberg: "För nyanlända svenskar är språket förmodligen det första som känns viktigast att lära sig."

Nej, tjänstemannen där i Växjö syftade inte heller på ungdomar som jobbar i Oslo eller avtalspensionärer som njuter sitt otium i Thailand. Tänker man på dem är det inte givet att utgå från att alla invandrare i Sverige faktiskt vill lära sig mer än några svenska fraser. Det är ju inte så att de flesta svenskar som bor i Phuket är fena på thai. Och inte ser de sig som nyanlända thailändare heller.

Uttrycket "nyanlända svenskar" är en oxymoron, en sammansättning av motstridande ord. Det är klart att en invandrare kan bli svensk, inte minst i lagens mening. Svensk är den som är svensk medborgare. Punkt. En invandrare ska i regel ha bott i Sverige i minst fem år innan det är möjligt. Och den som bott här så länge kan knappast kallas nyanländ.

Alla invandrare som bor i Sverige vill dock inte bli svenska medborgare, sju procent av befolkning har annat medborgarskap. De nöjer sig med arbetstillstånd och uppehållstillstånd och behåller sina gamla pass. Ta Moderaternas tidigare PR-person Per Schlingmann - han blev inte svensk medborgare förrän 2007. Han var laglig tysk, fast född i Borås.

Det kan finnas en tredje förklaring till bruket av "nyanlända svenskar", och den är inte gullig. Då handlar det om att tvångsinlemma invandrare i svenskheten: Här gives icke somalier eller syrier, alla ären I ett i Sverige.

Men människor vill inte berövas sin identitet. De flesta som migrerar i vuxen ålder behåller den självbild de format under uppväxten; svenskarna i London liksom irakierna i Södertälje. Man anpassar sig till det nya landet, oavsett om det är vänstertrafik eller sopsortering, men talar om "ni britter" och "ni svens-kar".

Visst finns det invandrare som ändrar sin syn på sig själva, och till slut byter innebörd av "vi". Då har de rätt att bli sedda som svenskar av andra svenskar. Oavsett hudfärg eller brytning. Men "nyanlända svenskar" är de inte - identitetsbyten är en lång process.

Så snälla rara alla. Sluta beskriva invandrare som "nyanlända svenskar". Det är en förolämpning mot språket och en förolämpning mot migranterna. Låt "nyanlända svenskar" beteckna dykinstruktören i Thailand och servitrisen i London. Och hon kan självklart lika gärna heta Asal som Anna.