Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Siwe

Låt inte smakpolisen sätta stopp för bostäder

Låt byggarna bestämma utseendet på husen, skriver Malin Siwe.

Bostadsbristen är akut. Men i Mölndal stoppar politikerna ändå bygget av 20 villor, för att de anses vara för fula. Och de är inte ensamma.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Riksbyggen har problem med byggena vid Stensjön i Mölndal. En del kan skrivas på oturskontot - som när det visar sig finnas naturgas i marken man skulle bygga på. Då blir det till att rita om. Nu ska det bli park i stället för hus på gastomten och tätare mellan husen i övriga området.

Sånt händer. Men det senaste bekymret är ett annat. Politikerna i byggnadsnämnden sa nej till företagets ansökan om att bygga 20 villor i en tredje utbyggnadsetapp. Skälet var rent estetiskt; husen är för fula, de bildar en betongbarriär mot omgivningen.

"Det är byggnader som ska stå där i 150 år och då vill vi att det blir rätt", förklarade byggnadsnämndens ordförande Lennart Svensson (V) i Mölndals-Posten.

Kommunpolitiker och tjänstemän använder alltid fastigheters långa livstid för att motivera sina böjelser att agera smakpolis. Men smaken är liksom baken delad. Dessutom varierar de estetiska idealen under decennierna.

Inget byggbolag skulle komma på idén att använda ritningar från 1982. Och om de drogs fram skulle de politiska stilpoliserna skrika NEJ. Om det finns någon smakgemenskap bland dem som sysslar med fastigheter är det att de där postmoderna kåkarna - ofta med geometriska fasaddelar i kraftig pastell och rökigt glas - är vederstyggliga.

När planerna antogs var de sista skriket, politiker och tjänstemän drev på för att få något mer mänskligt lekfullt än den stränga 70-talsbetongen. För husen skulle stå där i hundra är och det var viktigt att göra rätt. 

Nu har rätt blivit så fel att en del fastigheter rivs innan de fyllt fyrtio år. 

Fokusera politiken på VA, värme och väg

Med det i minnet borde stadsplanerare och kommunpolitiker hålla sig till väsentligheter. Allra helst när det råder bostadsbrist. Kommunerna ska naturligtvis ställa krav på att byggarna har gedigna lösningar för vatten, avlopp, vattenavrinning, värme och trafik när de söker om detaljplaner och bygglov. Men de bör avhålla sig från att lägga sig i smådetaljer, också när själva dokumentet heter detaljplan.

Det är inte rimligt att politiker sitter och bestämmer takvinklar på enskilda villabyggen. Men det görs, ofta. I SVT:s Husdrömmar fick vi följa Claudia och Simón som byggde en villa i Bunkeflo i Malmö, med betydligt högre takhöjd än de tänkt sig - vilket förstås blir dyrare att bygga och dyrare att värma. 

Varför detta eleganta men kostbara tomrum? Detaljplanen ställde krav på en viss takvinkel. Och dessutom på putsad fasad.

Runt om i landet sitter lokalpolitiker och bestämmer vilka fasadmaterial och färger som är passande, vilka takvinklar och täckmaterial som speglar kraven på inbillad lokal tradition. Ibland är man nere på nivån att bestämma om kulören på ytterdörren också.

Låt byggarna bestämma utseendet, oavsett om det är större fastighetsföretag eller privatpersoner. 

I politiken talas det ständigt om vikten av mångfald, på arbetsplatser och i naturen. Då är det rent märkvärdigt att byggpolitiken hela tiden går ut på enhetlighet. Och ännu värre att denna enfaldssträvan tillåts fördröja bostadsbyggen i bristens Sverige.

 

Läs även:

 Vänstern vill sätta stopp för fler bostäder 

Och varför inte: 

Ack, heliga enhetlighet